Tänk ändå

om det bara vore två dagar jag inte kunder rida. Ha ha (med stor inslag av ironi och skadeglädje) säger jag bara till mig själv. Knät är helt j-la paj och det kommer säkerligen dröja månader innan jag kommer kunna rida ... ja jag vet jag målar f-n på väggen. På måndag bär det av till Herr Doktor i alla fall. Jag är livrädd för att det ska vara ett ledband eller korsband som är skadat men å andra sidan är nog inte menisken med tillhörande operation så mycket bättre. Vilket fall så lär det dröja ... månader ... innan jag är helt bra igen. Min kära syster har idiotförklarat mig om jag ens tänker tanken att sitta upp och rida och hon har ju rätt men det enda jag vill är ju att få fortsätta träna. Så j-la beige så det finns inte!! :(