Lektion

Igår var det tid för lektion igen för Annelie. Det var superskoj - i vanlig ordning :)
Igår låg all fokus på att han skulle vänta in mig och mina hjälper. Annelie tycker att han tar över, älgar på sin egen bekväma takt och struntar i alla lyssna. Så i skritten fick han inte gå i större än myrsteg, långsamma. Jag bestämde exakt när nästa ben skulle sättas ned. Det var ganska okej, visst inte helt lätt men det gick ju i alla fall. Det blev mycket svårare när vi kom till traven, såklart. Att minska till en viss gräns är inte så svårt men den där sista biten är jättesvårt. Jag lyckades tre gånger (tror jag). Det var också det jag fick i läxa - öva, öva, öva :) I galoppen övade vi inte på att minska själva galoppen utan att i övergången till trav skulle han inte bara älga iväg i sin jättetrav utan jag bestämmer takten. Det gick jättebra, men vi gjorde det bara två gånger åt varje håll.
Det är så lustigt - med Sudden fick jag alltid jobba på farten skulle ökas nu måste jag öva på att farten ska minskas. Fast jag vet ju att det egentligen inte handlar om fart utan om att hästen ska lyssna på mig. Hehe - med andra ord - samma problem med båda hästarna.
Igår red jag på det tvådelade bettet och det fungerade bra. Annelie tror inte att han har problem med tänderna, hon tycker inte han beter sig som en häst som har ont. Men i vilket fall så kommer jag att alternera mellan hackamoret och vanligt bett. På hackamoret är han så otroligt mycket mer lyhörd för just förhållande hjälper, såklart eftersom det är rätt så skarpt. Och det är ju på gott och ont - visst är det bra när han lyssnar men å andra sidan kommer jag ju aldrig lära mig om han bara lyssnar när jag betslar skarpt. Så beroende lite på vad vi ska göra så blir det olika typer av betsling.
Nu är jag så otroligt sugen på att får galoppera ute i skogen - men se det går ju inte - det är på tok för mycket snö. Sudden fick lite panik häromdagen när han "fastnade" ute i djupsnön. Zorino är stark och går bara på men jag vill inte riskera något i onödan nu när snön är så djup och så hård, genom att göra annat än skritta i skogen. Kan det inte bara smälta bort?