Jepp

Det blev lite skritt på stora volten och några steg i trav bara för att se att han inte är halt. Nope inte halt längre - jippi. Bara det håller nu ...

När man tänker tillbaka

Man kan säga att det tog mig ca ett år att känna att det är jag som är ägaren till Sud. Känna mig hemma med att äga en häst och ha det dagliga ansvaret. Självklart har jag trivts och jag älskar verkligen min häst men först nu börjar jag känna mig "hemma" om ni fattar vad jag menar. Det hör ju såklart ihop med att jag är nybörjare. Något jag snabbt lärde mig är att det spelar liksom ingen roll hur länge man har ridit på ridskola och hur duktig man är på att rida - det är helt andra saker man måste kunna som hästägare. Och att det allt går att lära sig med lite (okej då ganska mycket) hjälp från personal och stallägare.

Och kanske vi köper en till häst - en ponny till Emma. Nu när vi har haft Russe i 3 månader så känns det som att Emma klarar av det här med egen häst. I början tyckte hon att det var jobbigt men nu har hon acklimatiserat sig. Självklart kommer vi att ha medryttare på en ev. egen ponny men då kan man själv bestämma hur allt ska vara.

Idag

Idag tänker jag sitta upp och prova att rida - ifall han inte är halt på stallgången, såklart. Men det tror jag inte. Så nu ska här ridas *hehe* ... fast väldigt försiktigt såklart.

Konstigt

Åh vad konstigt allt är ... i söndags inte halt, i måndags halt, igår inte halt ... Vad ska man tro? Nä, jag struntar alla fall i att visa upp honom för veterinären. Vad ska hon göra/säga? Man springer med en en häst på gången som inte är halt, inte har varma eller svullna ben ... öh ... och så får man betala typ 500kr för det - nä, jag tror vi struntar i det.

Trött

I söndags sprang jag med Sud på stallgången - Mikiss kollade och såg ingen hälta. Så igår tog jag ut honom på stora volten och skulle lite försiktigt tömköra för att se hur det gick - halt efter bara några minuter! Så tråkigt! På onsdag kommer veterinären och då kanske hon kan säga något i alla fall. Han har inga svullna eller varma ben, inget konstigt har hänt - han är bara halt.
Jag som har köpt ridstövlar och allt - och så har jag ingen häst att rida ... blää.
Sud tycker nog inte heller att detta är såå himla roligt, han börjar bli lite rastlös. Om jag får för veterinären så ska jag försöka göra lite "markarbete", typ träna ledarskap och sånt i ridhuset istället för ridningen. Så att han i alla fall får använda hjärnan lite.

Ingen ridning

Det var länge sedan jag red nu. Nästan två veckor. TRÅKIGT!!

Igår fick Sud ett nytt stalltäcke. Jag köpte det i slutet av sommaren på internet (beg), för bara ngr hundralappar. Det är jättefint och ser helt oanvänt ut. OCH det sitter superbra på honom. Hoppas han slipper skav i år.

Bättre

Sud´s hälta var bra mycket bättre igår när jag kom till stallet. Så idag hoppas jag att jag kan ta en snabb liten tur på hästryggen. Vi får se ...

Halta ... Lotta

Eller kanske inte Lotta men väl Sud. Precis när jag har blivit frisk så att jag kan rida igen ja då blir Sud halt. TRIST!

Man ska inte lyssna på andra

Åhh vad jag ångrar att jag inte bestämde mig för att sätta på snösulor när "skomakaren" var här senast. Det är typ 1 1/2 vecka sedan bara och då var det barmark ...
Jag frågade några till råds i stallet och alla sa att även om det kommer snö så ligger den inte kvar. Och vad är det nu då ... snö som ligger kvar och man kan inte vara någon annanstans än inomhus och ni som vet hur det är på Pärlviken vet att ridhuset är så litet att det knappt är ett ridhus + att när man själv kan rida så är ridhuset upptaget av ... ridskolan.

Nästa år så vet jag att lita till min egen känsla för saken och inte lyssna på andra.

Emma tar en hopplektion

Så här såg det ut för några timmar sedan. Hon är bara så bäst, min lilla socker-ros till dotter.
Hon värmde upp med hinder på 30cm och höjde sedan 10 i taget upp till 60cm och Russe bara flög över hindren. Det var såå kul att se. Både Emma, Russe, Tessan och mamma var jättenöjda efteråt. Alla på sitt sätt *hehe*.

Resultat

1 rivning på 80cm och 1 vägran på 90cm. Jag är så STOLT och GLAD! Tack tjejer för att ni så bäst!

Nervöst

I morgon är det dags. Dags för första riktiga tävlingen. Det är alltså hopptävling på Sundby och Sud ska vara med i två klasser. Lätt D och Lätt C.
Så idag har vi lasttränat igen, gick jättebra och i morgonbitti klockan 06.15 börjar vi lasta för att åka iväg. NERVÖST!!

Återkommer med resultat!

3-timmars jakt

Nedrans häst ... han rymde och vi fick ägna nästan tre timmar åt att leta rätt på honom. Det är alltså Russe jag pratar om. R var ute i skogen och red, han blev rädd för något och hoppade till varpå R ramlar av och Russe sprang iväg i snårskogen. Som tur var gjorde R inte illa sig så värst. Sedan ägnade vi de närmsta tre timmarna åt att leta rätt på honom. Var finner vi honom tror ni, jo lugnt på väg hem ... undrar just vart han hade varit ...

Vacker höst

Bra utdelning

2 hästar och 4 rosetter - det kallar jag en ganska så bra utdelningen efter en tävling :-)

Sudden kom 2:a resp 5:a i 60 och 70-klasserna. Russe och Becca klarade CR utan fel och fixade till LC:1 ganska så bra.
Hade Millan inte ridit fel i 70-klassen hade Sudden nog haft chans på bättre placering i 70-klassen. Men jag är jättestolt och glad i alla fall. Om 3 veckor är det dags för nästa tävling men då är det inte på hemmaplan och eftersom det kan ta ett tag att lasta Sudden så undrar jag lite när vi måste börja - första starten är redan klockan 8 på morgonen.

Lektion nr 3

Med den nya instruktören. Hon är så himla bra, under den månaden som har gått sedan jag började ta lektioner av henne så har jag lärt mig mer än vad jag har lärt mig på ett år. Det känns så himla skoj.

Träning

Idag red jag min andra privatlektion för Tessan. Hon är verkligen bra. Hennes sätt att undervisa passar mig jättebra. Jag fick rida en hel timme utan stigbyglar. Det var jättejobbigt, nu känns det som att jag kommer att få rejält med träningsverk imorgon. Men det var också väldigt nyttigt. Det är bra mycket lättare att komma ner ordentligt i sadeln och ha en bra och rätt sits om man inte har några stigbyglar som "stör". Jag vågade tom galoppera utan stigbyglar och det känns jättebra att jag vågade det.

Tävling

Igår, söndag, var det då dags för den första tävlingen på Russe. Båda tjejerna ställde upp i den enklaste klassen - 40cm CR. Becca var först ut och Emma fick starta bland de sista, så Russe skulle hinna pusta lite mellan. Vi var ute i stallet tidigt för jag skulle hinna rida innan tävlingsförberedelserna skulle börja. När det började närma sig kände jag hur nervös JAG var, Emma såg helt cool-lugn ut, konstigt nog. Becca var jag inte så nervös för, dels är hon äldre och dels har hon mer erfarenhet av tävlingar än Emma. Det gick naturligtvis jättebra för Becca, hon var jätteduktig och red runt utan fel. Så blev det då äntligen Emmas tur och det gick såklart jättebra. Efteråt sa hon att hon gärna ville ställe upp nästa klass också ... :-)
Så nu kan Emma, blott 8 år stoltsera med 4 st rosetter, vunna i olika hopptävlingar. Åhh vad stolt jag är!

RUSSE

Bilder från första ridningen med Russe på hemmaplan:

Nu äntligen

blev det söndag och vi fick hämta lilla Russe. Hela dagen gick tjejerna omkring och tyckte att klockan och tiden retades med dem. Oj oj vad tiden gick sakta. Äntligen blev klockan fem och vi åkte iväg till Ekerö. När vi kom fram skrev vi kontrakt och lämnde över pengarna, fick hästen och hans utrustning och åkte så hemåt. Allt gick jättebra. Han var så lugn och trevlig hela tiden. När vi kom till stallet gick tjejerna en liten promenad runt i omgivningarn med honom så att han fick titta sig omkring och sedan ställde vi in honom i hans box.


I morse åkte jag ut och var med när vi släppte ihop honom med Castor. Castor är boss i hagen och kan vara lite elak så ville kolla att allt gick bra. Vilket det gjorde. Så här såg det ut:

Lite bilder kanske

Längtan

Som vi längtar efter söndagen nu! Då hämtar vi lilla Russe ...

Igår köpte jag bruna stigläder, brun sadelgjord, nya stigbyglar, nytt brunt träns och fixade alltihopa på den nya sadeln ... Sud blev jättefin i allt det bruna. Sedan fick tjejen som ska tävla Sud i skoldm, prova utrustningen. Själv satt jag upp och testade hur ont det gjorde i ryggen att rida. Skritt och trav gick bra men inte galopp ... :-(

Olyckor

Varför drabbas just jag av så mycket olyckor?

I fredags lånade jag en häst från ridskolan och red ut tillsammans med Suddens förra ägare. Hon var på tillfälligt besök över dagen. Efter en lång härlig galopp stannade vi och svängde in i skogen för att rida hemåt. Då plötsligt bockar River (hästen jag red) och inte bara en gång utan två ... visp låg jag på marken. Slog naturligtvis i svanskotan och sträckte mig i ljumsken. Dessutom stack River ... visserligen inte så långt men ändå. Vi fick lirka lite med honom innan vi fick tag i honom. Jag satt upp igen och det gjorde faktiskt mindre ont än att gå.

På em kände jag att det gjorde så ont att jag ville åka och kolla. Åkte in till akuten. De hittade blod i urinen och skickade iväg mig på röntgen. Som tur var visade den inga skelettskador utan bara skador i mjukdelarna. Fick med mig smärtstillande som jag tog innan jag gick och la mig på kvällen. Det vara den lilla detaljen att tabletten innehåll ngn typ av kemiskt morfin, och det tål inte jag. Jag låg i den där vidriga morfin-dimman hela natten utan att kunna somna. Precis samma som när jag opererade bort bindtarmen för några år sedan. På morgonen började jag må illa och sedan var jag helt borta hela dagen. Dels kräktes jag flera gånger och dels var jag helt borta i morfin-dimman. Så fort jag la igen ögonlocken somnade jag samtidigt som jag mådde illa precis hela tiden. Det var helt vidrigt!! Först klockan fem på em började jag känna mig som en människa igen.

Idag har jag ont i hela nedre delen av ryggen och jag har sträckt mig i ljumsken så i vissa rörelser kan jag inte stödja på benet. Jag blir så himla trött!!

Så här såg det ut

Får jag lov att presentera "Russe" - vår nya b-ponny till E och R. En hyrponny som vi ska hyra i 9 månader framåt. Ett gotlandsruss, som namnet kanske antyder ;-) som är 18 år och världens snällaste. Om man ska döma av tjejernas snack så kommer han att vara världens mest omhudlade ponny i 9 månader framöver *hihi*.

Underbart

Fick låna en av de andra privathästarna i stallet igår för Å skulle rida Sud och vi ville rida tillsammans i skogen. Det blev en underbart trevlig upplevelse. Dels hade jag aldrig ridit den hästen förrut och han är verkligen trevlig och dels var det en sån underbar kväll. Först tog vi in hästarna och Sud fick massor av hö som han fick god tid på sig att äta upp. Under tiden stod Affe och vilade lite medan jag och Å pysslade runt lite med annat. När Sud hade ätit upp nästan allt hö borstade och pysslade vi om hästarna en stund. När vi red ut hade klockan blivit halv åtta och den värsta hettan var över - det var riktigt skönt ute. Vi red stocken mot galoppbacken. Ner för backen och så vände vi och galopperade upp för hela backen och en liten bit till. Sedan travade vi bort mot Bergavägen. Skritt ner för den branta backen och trav uppför. När vi kom till stigen som leder hem kände vi oss inte riktigt klara utan vi tog en sväng bort mot vägen också och pyttelite galopp till i en uppförsbacke. Vi hade verkligen trevligt! Hoppas vi hinner mer sånt innan vintern kommer!!

Skrutt

Nu så är han hemma igen - tack och lov. Och så skruttig han är - han har blivit jättemager och tappat jättemycket muskler.

I alla fall gick resan bra, vi åkte ner på fredagkvällen och kom fram ganska sent. Vi sov på ett vandrarhem i byn närmaste Borgholm. På morgonen åkte vi först hem till våra vänner och sedan till stallet och träffade Sud. Han hade inte fått gå ut i hagen på morgonen så jag bestämde mig för att rida en stund så han fick röra på sig lite innan den långa transporten hem.

Det var verkligen helt underbart att rida igen för första gången på 6 veckor. Vi red på en äng en bit bort och det har jag aldrig gjort förrut. Det var lite fantastiskt som jag hade tänkt mig. Han kändes pigg och fräsch och väldigt glad. Jag däremot är inte lika bra form ... *haha*.

Efter ridturen skulle vi lasta och med förra lastningen i åtanke så visste vi ju inte hur lång tid det skulle ta. Men det tog inte längre än 20 minuter ungefär. Och denna gång var han aldrig rädd - bara "larvig", han ville väl testa och se om han skulle slippa stå i transporten om han vägrade ett par gånger. Men till slut övertalade vi honom att gå upp i vagnen och så bar det av hemmåt. Vi sträckkörde, nästan. Vi stannade bara för att kissa och köpa dricka och något litet att äta för vår del och naturligtvis för att tanka. Det drar en del när man har en 500kg tung häst bakom + släpet. Denna gång hade vi hyrt ett jättefint släp som vi är sugna på att köpa ...

Hem kom vi, efter bara 6 timmar lite drygt. Väl hemma så lastade vi ur honom och lät honom äta en stund i en lånad box innan vi släppte honom i stallets sommarhage. Där hälsade alla de andra hästarna honom välkommen. Själv hade vi blivit bjudna på middag av snälla Å och J - och det var mumsigt kan jag lova. Efter att inte ha ätit på hela dagen i stort sett smakade maten gudomligt gott.

Idag tog jag in honom en stund på dagen för att se till att han åt, både hö och en rejäl giva kraft-foder. Så ska jag göra nu och så hoppas jag att han äter upp sig igen. Moa har lovat att hjälpa till att rida honom i form igen.

Tomorrow

Yes ... i morgon åker vi. Åhh så jag längtar. På lördag är vi hemma igen och då får han gå direkt ut i sommarhagen med alla de andra hästarna i stallet - alla hans goa kompisar och framför allt hans bästis Lewis. Och sedan på söndag så ska jag rida igen för första gången på över en månad. Känns lite konstigt men jag längtar. Men framför allt så längtar jag efter att få krama och pussa på min skrutt. Snart snart ...

Fortfarande

Min älskade skrutt är fortfarande på sommarbete. Men på fredag, äntligen åker vi ner till Öland för att hämta hem honom. Åhh vad jag längtar och vad jag saknar honom. Han har haft en underbar sommar. Sommarbete, massor av gott grönt gräs, nya fina hästkompisar och lagom mycket ridning. Nästan bara kravlös ridning i skog och mark men ändå lite motion så han inte tappar så mycket. Och nu när han kommer hem får han fortsätta gå på sommarbete någon eller några veckor till - det är lyxigt. Men då ska jag rida - VARJE dag.

Så var det gjort

Jag började dagen med att tömma Suddens box på torv och att skrubba rent den. Det var både jobbigare och tog längre tid än jag hade trott. Jag och Hanna var inte klara förrens strax efter tio och ungefär då kom Nicklas med transporten. När vi hade packat ihop allting och satt på transportskydden på hästarna var det dags att lasta. Vi började med Sudden. Jag tog honom och gick mot transporten och efter lite övertalning gick han så snällt upp i transporten. Väl där ramlade något som stod på andra sidan, varpå han blev jätterädd och stack direkt. Sedan tog det 2 timmar att övertala honom att gå upp igen. Så med en försening på nästan tre timmar kom vi äntligen iväg från Pärlviken. Resan gick jättebra men tog ändå 6 timmar och det var lite jobbigt. Vi var framme på Äpplerums lantgård vid strax före halv åtta på kvällen. Vi lastade av hästarna och tog en promenad med dem och sedan visade vi dem deras boxar inne i den ena stallet. Äpplerums lantgård är verkligen en idyll, jättevackra omgivningar och flera pittoreska stallbyggnader plus massor med andra djur.
Nicklas, jag och Emma hade hyrt ett rum på gården för den första natten, vi la in våra saker och åkte sedan iväg till Wickholms stuga. Där lämpade vi av alla barnen och åkte sedan för att handla lite middagsmat. Middagen intogs vid halv elva på kvällen och efter det var vi alla helt slut. Jag, Nicklas och Emma åkte iväg till vårt lilla rum på Äpplerum och vi somnade nog allihopa inom loppet av några minuter, trötta som vi var. Nästa morgon åkte Nicklas hem redan vid 6-snåret. Emma och jag sov ut och släppte sedan Sudden i hagen. Där fanns redan två andra inackorderingar, ett sto och en valack och så två av gårdens egna ston. De båda stona på gården var väldigt dominanta och högljudda. Jag tror Sudden blev lite perplex ... det var ett himla liv på damerna. Den andra valacken däremot sökte sig lite till Sudden och ville hälsa. De såg ut att komma överens. När vi senare under dagen gick en tur till hagen för att se hur det gick så fann vi Sudden helt ensam längst bort i ena änden av hagen.
Jassi och Hanna skulle iväg till sitt läger så vi följde med. När vi hade lämpat av dem åkte vi hem med alla småtjejer. Jag och Anette åkte till Äpplerum för att rida. Vi tog en ca timmes ritt ute i skog och mark. Vilka omgivningar, helt otroligt underbart vackert. Det enda som var jobbigt var alla bromsar som besvärade Sudden en hel del men det gick bra ändå. Jag hade, min klumpedunsa glömt flygsprayen hemma i garaget. Det var inte det enda jag hade glömt. I villervallan som blev när det tog så lång tid att lasta honom glömde jag både hans flyghuva och hans grimskaft. Nicklas fick lov att skicka flyghuvan när han kom hem, han fann inte grimskaftet, så jag köpte ett nytt. Efter ridturen, som var jättehärlig, åkte vi hem och åt middag. Även den kvällen somnade vi gott. På måndagen var det dags för Lovisas och Britts ridläger. Anette skjutsade dem medan jag och Emma åt frukost. Sedan promenerade vi på lilla Alvaret och efter det tog vi en tur in till Borgholm för att äta lunch. På eftermiddagen åkte vi ut till ridlägret för att hämta småtjejerna - de hade haft en jättefin dag. Vi skjutsade hem Lovisa och Britt och åkte sedan för att rida, både Anette och jag och Emma. Emma fick låna en liten underbart söt b-ponny som heter Lafayette. Henne hade jag god lust att ta med hem! Emma tyckte hon var jättekul att rida. Efter middagen besämde jag mig hastigt och lustigt för att åka hem. Jag kände att jag inte riktigt orkade med att säga hejdå till Sudden. Det känns helt kass att åka iväg från honom i fem veckor. Som jag kommer att sakna honom. Nästa sommar ska jag inte lämna iväg honom så här!!

Ändrade förhållanden

Igår sa min ena medryttare upp sig. Så nu är vi bara två kvar ... jag och Moa. När jag berättade detta för Moa sa hon att hon gärna tar två dagar per vecka. Åh vad skönt! Hon är så himla duktig med Sud så det kommer att vara ett ordentligt plus för min ridning att hon rider honom två dar i veckan.

Tiden på ridskolan är slut för Sud´s del. Det har gått jättebra. Han har fått gå mest med lite äldre/bättre ridskoleelever och han har skött sig exemplariskt. Mycket hoppning har det förstås blivit men det tycker han ju om.

T o m med jag hoppade, på sista grupplektionen för min del så hade vi hoppning. Jag provade, fast jag var rätt tveksam. MEN jag vågade och det kände jag mig nöjd med efteråt.

På lördag bär det av till sommarbetet på Öland. Det är med mycket blandade känslor. Visst är jag överlycklig över att få släppa honom på sommarbete, tänk så skönt för honom. Men jag vill ju inte vara utan honom i fem veckor - men men så blir det i alla fall. Han kommer att få det jättebra och jag håller på och suger ut det sista av dessa dagar, tillbringar mycket mycket tid hos honom och bara gosar, borstar mm för att få umgås! I och med att han åker iväg på bete så kommer jag inte att skriva här förrens vi hämtar honom igen. Jag hämtar honom i slutet på juli. Men det kommer en rapport från sjävla betesläppet på söndag.

Min häst är bäst!!!

Utan några som helst protester så ÄR det så! Bara så ni vet.

Igår lyckades jag med något som ni aldrig kan tro ... jag gjorde ett galoppombyte! Det ni! Jag har provat förrut men det var innan jag i teorin visste HUR man gör. Då berättade jag om det misslyckade försöket för min medryttare och dels berättade hon hur man gör rent teoretiskt och dels gav hon mig några goda råd. Och igår när allt kändes så bra så tänkte jag att jag skulle göra ett försök och tror ni inte att min bästaste bästa häst fattar vad jag menar .... JIPPI!!
Förutom det så övade jag mig på min usla vänstergalopp och provade lite nya "grepp" och fick till balansen 100 gången bättre än innan. Vilket fick honom att slappna av och bara rulla på i galoppen utan att hela tiden bryta av. Dessutom så fick vi till ett helt varv i högergalopp på hela fyrkanten utan ett enda avbrott. Summa summarum en underbart rid-dag igår.

Lån

Jag har lånat ut Sud till ridskolan några dagar. De har akut brist på friska hästar! Så mot lite betalning och att de mockar och fixar mat så får de låna honom i några dagar.

Igår kväll fick några vänners döttrar (2 systrar) rida på Sud. Det blev jättelyckat, de blev så himla glada. Emma har också visat intresse för att rida på honom igen så efter att tjejerna var klara så red hon en liten stund. Hon ska rida honom igen på torsdag.

Igår red Emma och hennes kompis på Filur och han envisades med att stanna och äta mitt i ridningen hela tiden vilket gjorde att tjejerna sa ifrån på skarpen. Då blev han rätt och slätt jättesur och stegrade sig och bockade av Maja. Sicken en!!

Frisk som en nötkärna

Skruttpållen är helt bra!

Morgonen när vi skulle till kliniken skulle jag åka i förväg till stallet och morgonfodra. Jag hade ställt klockan på fem och tänkte vara på stallet vid sex-tiden. Jag vaknade med ett ryck när klockan var fem minuter i sex!!! JAG som aldrig försover mig, som inte ens brukar kunna sova ordentligt natten innan jag ska göra något speciellt. SUCK!. Ja, det var ju bara att kasta på sig kläderna och åka iväg. Ingen frukost, inte ens något att dricka. Nicklas fick ta med sig lite när han kom, någon halvtimme efter mig.
Att lasta honom tog bara ca 5 minuter och själva bilfärden till kliniken tog ca 40 minuter. Nicklas körde och snälla Moa som var med körde min bil. Väl där fick jag börja med att fylla i några papper och sedan kom vetrinären Ulrika. Jag fick förklara varför jag var där och hon kände igenom honom. Sedan sprang vi med honom fram och tillbaka några gånger och sedan gick vi ut och longerade. Hon tyckte att han såg lite knackig ut i de första varven med att han snabbt värmde bort det. In igen och böjprov på alla fyra, både högt och lågt. Då visade han hälta fram men inget som hon tyckte var konstigt. För säkerhetsskull röntgades han också. Men inget konstigt syntes på bilderna. Han hade en pålagring på höger kota fram men inget som hon tyckte var underligt med tanke på hans ålder. Hon förslog att vi inte skulle ställa av honom i sommar utan att vi rider honom hela sommaren. Vi skulle också tänka på lite längre uppvärmning och på att lägga in lite längre skrittpass under ett ridpass för att skona honom lite. Nu känns det bara såå himla skönt!!

Måste bara

få visa lite fina bilder som jag har tagit runt stallet den senaste tiden.

På hästfronten intet nytt

Var tvungen att boka av tiden på kliniken idag för all logistik kring själva besöket körde ihop sig. Logistiken = chaufför, hästtransport, bil med krok, barnens utflykter, mässa, japan-besök och mycket mera :-)

Men han är vid god vigör så vitt jag kan se. I söndags reds han av Alex inför instruktör och det gick tydligen hur bra som helst. Idag var han lite seg, men å andra sidan var jag väldigt trött och hade ont i huvudet så jag orkade inte riktigt heller.

Ny tid på kliniken på måndag. Efter det kommer en rapport!

Nyheter

Jag har bytt från en klinik till en annan för att slippa åka så långt. Jag tar den kliniken som ligger närmast och jag fick en tid torsdagen den 31 maj. Håll tummarna för att det går bra för oss då.

Nu är det helt bestämt att Sud åker till Öland tillsammans med mina goda vänner. Jag åker ner med honom efter midsommar och stannar någon dag för att se att han trivs och sedan åker jag hem för att flyga iväg till USA. Han kommer att ha det såå bra. Det är tre eller fyra tjejer som ska turas om att rida honom, skogsridning bara så han inte tappar alltför mycket muskler. Det blir toppenbra. Det kommer att finnas möjlighet för honom att komma inomhus på nätterna om det blir för mycket mygg och knott. Jag vet att han inte tål mygg och knott-bett så bra.

Men så jag kommer att sakna honom och att inte få rida på en hel månad. När vi kommer hem från Rättvik vill jag nog åka ner och hämta honom på engång, kan jag gissa.

Fin form

Det ser ut som min häst är i fin form. Idag hade vi finbesök av E´s kompis M som red på Sudden. Han skötte sig verkligen strålande och såg som sagt ut att vara i fin form, svarade jättefint på alla hjälper och var helt enkelt toppen! M var så glad när hon hade fått rida. Det är svårt att förstå att han har ont någonstans när han beter sig så här fint ... men vi får väl se på onsdag.

Kliniken nästa

Jaha så har equiterapeuten varit här igen och konstaterat att knäna inte är så bra som hon hade velat. Så nu får vi lov att besöka kliniken ... skrutt också!

Kliniken (kan man säga) har också jag varit tvungen att uppsöka ... dvs sjukhuset med mitt ena ben som verkligen inte vill bli bättre. Och häpp - det var en ledbandsskada som kan ta tid att läka - ca 4-6 veckor. Jag får inte rida på åtminstone 2 veckor till ... TRIST!! Sedan skulle jag försiktigt kolla om jag klarade av att rida. DET SKA JAG KLARA!!

Intet nytt under solen

Det finns liksom inte mycket att rapportera när man inte kan rida. Jag är som ett enda stort blåmärke hela jag. Hela yttresidan av det ena benet och hela inre sidan av den andra + ett stort blåmärke på höften och en muskelinflammation i axeln. Tur att jag har medryttare Millan och några andra vänner som kan hjälpa mig att rida min lilla vildbatting.

På lördag kommer Eva tillbaka och ska se om hans knän blivit bättre. Vad jag kan känna så känns det bättre. Han är väldigt pigg och alert. I skritten vill han trava och i traven vill han galoppera - vilket eg inte är så likt honom. Man får liksom be lite mer än så ... *haha*.

Glöm tävlingen

Hästskrutten blev rädd för en katt på åkern och sprätte till ordentligt. Jag satt på ryggen, barbacka och ramlade av. Han vänder typ i luften och rusar över mig, varpå jag får mig en spark på högerknä och på vänster smalben. Jag trodde inte att ett knä kunde bli så stort och inte att det gjorde så ont att bli sparkad. Tävlingen i morgon är ju bara att glömma i alla fall. TRIST!

Kladdigt

Fick till slut tag på värmelera - Hästbiten inne i stan hade EN sista burk kvar. Den tar jag, sa jag på telefon och störtade iväg in till stan. Det var naturligtvis massa kö på vägen hem så jag kom försent till ett möte ... men men "shit happens".

Så igår em smörjde jag in hans knän och ländryggen med massa kladdig värmelera och så på med plastfolie. Det gick ju bra ... fast vi får ju se hur länge den plasten satt kvar. Förhoppningsvis ändå i natt så den hinner göra någon nytta.

I em ska jag få låna en häst så jag kan vara med på lektionen och det ska bli riktigt kul att rida igen på riktigt. Känns som jättelänge sedan men det är ju bara en vecka sedan vi var ute och racade runt i skogen.

Och i morgon är det golftävling ... hur nervös som helst är jag. Jag kommer att komma sist, pinsamt!

Det satt i knäna

I måndags kom en equiterapeut och tittade på Sudden. Hon konstaterade att hans hö framknä inte är bra, båda fram är dåliga men främst hö. Han har muskelspänningar i rygg och rumpa och framför allt i halsen men hon trodde att det mesta kom från knäna. Så nu är det värmelera, värmeliniment och massage som gäller i två veckor. Under den tiden är det ridning utan sadel, aktiv skritt och lite trav. Det känns så där kan jag säga. Men det är bra att vi upptäckte detta nu och inte om ett år när det kanske inte går att göra något åt.

Hon kollade honom i både skritt och trav, på rakt och böjt spår. Inga problem. Sedan gjorde hon ett lite snällare böjprov och så fick jag springa med honom på rakt spår. Jag tom hörde att han var halt på höger fram.

Men jag hade känt mig vid gott mod om det inte hade varit för att jag det är så himla svårt att få tag i värmelera. Jag har ringt runt till massor av ställen idag men inget ställe hade det. I morgon ska jag ringa några ställen till och om jag inget hittar så får jag väl tåla mig tills de har fått in på Eko. Fast det känns som man vill komma igång med behandlingen på engång!!

Upp och ner

Vissa dagar, som i torsdags, då känns det som man svävar på små moln och allt går bara så bra och andra dagar, som idag, känns det mera som man har blyskor på sig. Idag gick inget särskilt bra på ridningen. Någon galoppfattning kändes bra och en eller ett par öppna kändes ok. Skänkelvikningarna var rena skämtet och en del galoppfattningar kändes som när man var typ nybörjare. Ja ja det är lite upp och lite ner. Det blir nog bättre en annan dag ... tror jag. Jag tror jag lägger till en bild, bara för att det gick så dåligt *haha*.

På bilden rids Sudden av en tjej som ska låna honom en vecka i sommar.

Fint besök

Idag fick vi fint besök: svägerskan och hennes syster. Först gick vi ut i skogen och travade och galopperade. Den ena red på vägen ut och den andra på vägen hem. Efter en härlig tur i skogen turades vi om en stund på banan också. Det gick riktigt fint för tjejerna. Själv försökte jag mig på ett galoppombyte men eftersom jag egentligen inte vet hur man gör så gick det inte *haha*. Men annars gick det bra.

Efter ridturen blev det en dusch och det var såå skönt tyckte Sudden. Bort med massa smuts och damm och så var han en brun häst igen istället för en grå. Men gissa om inte det blev lite rullning i hagen direkt efter ...

Galen fart

Alltså jag är rädd för höga farter och det gäller allt. Jag gillar absolut inte att åka bil fort, jag hatar när det gå för fort när jag åker skidor och jag tycker inte om det på hästryggen heller.

Jag hade hjärtklappning och blodsmak i munnen när jag hade ätit lunch idag - när jag kom på att om ngr timmar skulle jag vara i skogen mitt i en ridgrupp och inte ha något val när vi väl kom fram till galoppbacken. Vare sig jag ville eller inte så skulle min häst galoppera i full fart upp för backen, så är det bara. Ett tag tänkte jag att jag ringer återbud och hittar på att jag måste göra något annat men så tänkte jag att nä, nu jäklar (förlåt franskan) så måste jag tuffa till mig och sluta va så mesig. Så jag åkte ut, följde med ut i skogen och galopperade upp för hela backen och lite till. Och visst var han väldigt ivrig och tyckte det var superkul och visst gick det vansinnigt fort MEN det var också riktigt riktigt roligt. Fast jag hann inte tänka så mycket på att njuta - jag hade fullt sjå med att se till att Sudden inte sprang om Pamir och istället fick jag styra in Sud i rumpan på Pamir. Tur att Pamir är så snäll.

På vägen hem igen kom hunden (som brukar följa med när ridgrupperna är ute och rider) tillbaka efter ett eget litet äventyr och när hon sprang om Sud försökte han sparka henne varpå jag hamnar över halsen på Sudden. Men jag klarade mig från att ramla av. Vi var just i typ det enda leriga stället i hela skogen - det hade varit så typiskt mig att ramla av just där.

Någon dag snart ska jag ge mig ut i skogen helt själv med Sud och galoppera upp för någon backe, jag tror nämligen att han inte alls har sådan fart när han är själv. Fast då ökar också risken att han blir rädd för något. Alltid när han är själv så är han så mesig och blir rädd för både det ena och det andra. Men men ...

Fast innan det så MÅSTE jag köpa mig en säkerhetsväst!!

Yes

Så bra som jag red idag har jag nog aldrig ridit ... någonsin. Både jag och Sudden var helt avslappnade, alla galoppfattningar gick jättebra. Sudden var mjuk och följsam, han gick på tygeln nästan ända från början. Om han trampade under sig ordentligt kan jag inte riktigt säga men det kändes så. Vi var helt ensamma, volten var jättefin, vädret underbart. Den enda smolken i bägaren var att det blåste liite för mycket, men inte kallt. Jag slutade medans det kändes som bäst, lika bra det ...

Imorgon bär det av ut i skogen med ridgruppen. Det blir toppenroligt.

När Sudden bytte hem

Hur gick det då till när Sudden och jag blev ett "par"? Tja om man ska vara ärlig började det hela med en bilolycka. Den 15 oktober hittade jag följande annons:















Innan jag började leta efter en häst så fanns det bara en sak jag visste och det var att jag INTE skulle ha en arab. Jag hade ridit lite araber och gillade dem inte. Men i den här annonsen såg jag inte att det var en arab och när jag väl hade bestämt tid med ägaren så tyckte jag det var pinsamt att säga att jag hade ångrat mig.

I vilket fall dagen efter jag sett annonsen och svarat på den så råkade jag ut för en bilolycka. Jag och min dotter och hennes kompis var på väg hem från stallet när vi blev påkörda av en rattfyllerist. Min bil blev så demolerad att den inte ens gick att laga. Vi klarade oss mirukalöst nog utan skador. Jag fick visserligen ont i huvud och nacke ett par veckor men sedan var det bra. Jag hade ju kommit överens med Suddens förra ägare att vi skulle komma ner på höstlovet och provrida och träffa dem.

När jag krockade trodde jag inte det skulle bli något men med lite tur och hjälp av en fantastiskt försäkringsbolag kunde jag hämta ut en ny bil och åka ner för att träffa "min" häst.



Det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag kommer aldrig glömma när jag steg ur bilen och kom runt hörnet på deras stall letandes efter tjejen och hennes mamma - där stod han - min drömhäst. Vi gick in i deras ridhus och ägaren red honom först en lång stund. Sedan var det min tur och allt bara stämde. Dottern hoppade upp och även hon var helt kär. Vi fick hjälpa till att ta hand om honom efter ridturen och se hur go han var i boxen.

Tja för oss var det inte mycket att diskutera - han skulle bli vår. Vi åkte hem och ägarna fixade vet.bes där min snälla svägerska ställde upp som min ställföreträdare. Han gick igenom vet. bes ua och därmed fanns inte längre några tvivel hos mig. Den 18 november åkte vi ner för att hämta honom och den 19 november 2006 tog vi hem vår första häst. Så här såg det ut då:

Presentation

Jag = 35-årig kvinna (mamma och fru)

Han = Fullblodsaraben Saddam (kallas Sudden) - 16 år och välutbildad i både dressyr och hoppning.

Vi har haft gemensamt liv bara sedan 19 november 2006. Då flyttade han från sitt förra hem på Tjörn hem till mig här utanför Stockholm.

Sudden håller just som bäst på att lära mig allt han kan - tyvärr har jag inte alla gånger så lätt för mig men han är en häst med mycket tålamod.

I Team Sudden finns också:
Emma - min 8-åriga dotter som mer än gärna rider
Millan - tonårig medryttare som tar hand om nästan all hoppning
Moa - min dotters instruktör, som rider vår pärla en gång i veckan (för att underhålla hans fina utbildning *haha*)