Foder

När jag ändå är inne på ämnet foderstat. Det är inte lätt det där med mat till hästarna. Det är många aspekter att ta hänsyn till. Inom ridsportsvärlden finns det en mall-häst kan man säga - det är ett 500kg halvblod. Och när det skrivs böcker och ridskolorna lär ut teori m.m så utgår man alltid från den här mallhästen. Men om vi ska vara ärliga - hur många hästar är det inte egentligen som inte alls är någon 500kg halvblodshäst? När jag gick hästskötarutbildningen retade jag mig enormt över detta. Det kändes hela tiden som att det enda som räknas här i världen är 500kg halvblodshäst. Trist :(
Om man tar min lilla häst som exempel - han väger ungefär 280kg och bör äta ungefär 4kg torrsubstans vilket med vårt hö blir ca 5kg hö. Men 5kg med vårt hö blir lite för mycket energi, om man inte rider rätt så ordentligt 6 dagar i veckan. Samma med Sudden även om han väger bra mycket mer. Men han äter fortare och har därmed ett större behov av tuggfoder eftersom tuggtiden är så viktig. Jag har löst det med halm. Kakan får ungefär 4kg hö och så mycket halm han vill äta - vilket är ungefär 1 kg om dagen. Sudden får bara 6kg hö just nu men äter också 2kg halm varje dag. Jag är dock inte helt säker på att Sudden är nöjd. Men så fort han är helt igång igen ska han få mer hö.
Varför är detta så svårt kan man ju undra - jo hästen är ju som bekant ett djur som i vilt tillstånd skulle ägna ca 14-18 timmar per dygn (det är mycket tid det) åt att äta och tugga. När vi stänger in våra hästar i deras boxar och låter dem gå ute bara på dagtid och vanligen är det ju ingen mat i hagen, knappt ens på den varmare årstiden - vad händer då? En del hästar, tex dem som får för lite tuggtid och dem som får för lite stimulans, dom utvecklar stereotypa beteenden. Andra kan få magsår. När hästen börjar tugga produceras saliv och om hästen inte får tugga i minst en timme ökar risken att hästen får magsår. Att hästen t.ex äter på boxen är ju ett tecken på att den inte är nöjd. Det händer för lite, den får för lite tuggtid, den har tråkigt m.m. Min egen häst känner jag väl och vet att så fort han äter på boxen ja då är det något han försöker säga mig - t.ex jag får för lite mat. När han är nöjd då äter han inte på boxen. Vi har boxar i trä - kanske jag ska tillägga.
Man måste vara uppmärksam på sin häst och lära sig läsa den. På så vis kan vi undvika dessa groteskt vidriga stereotypa beteenden. Det är ju INNAN beteendet är befäst som hästen mår som sämst. När beteenden väl finns där är det dels enormt svårt att få bort det och dessutom mår hästen bättre om den får fortsätta med sitt beteende.

Jobb och andra små funderingar

Idag har jag jobbat i stallet. Allt gick som på räls. Men i vanlig ordning nu när sonen går med gipsat ben så var jag tvungen att åka hem vid lunch för att hämta honom från skolan. Sedan åkte jag tillbaka för att hjälpa till att ta in hästarna och sedan själv rida.
Ridningen gick bra faktiskt. Jag körde inte på så länge men fick ändå till honom lite som jag ville. Man märker dock att han vilat lite för han var lite på, då och då under ridpasset.
Under eftermiddagen kom en lastbil med hösliage som lastades ut, strax bredvid hans hage. Kvar lämnades några pallar på marken utanför en dörr, som man måste passera när man går in från hans hage. Dessutom var dessa dörrar öppna och det brukar de aldrig vara. Så när vi gick förbi, från hagen och in så blev han jätterädd två ggr - knäpphäst! Och när jag sedan skulle rida så blåste han upp sig enormt när vi skulle förbi dessa pallar. Men när vi ridit klart så brydde han sig inte ett dyft om dem. Bra så! Jag tycker mig märka ett litet mönster - OM han rids kontinuerligt varje dag och får sin motion så är han verkligen INTE lättskrämd. Men om han däremot rids lite mindre så finns det både ett och två spöken längs vägen - hihi.

Idag har jag hjälpt min gamla medryttare att göra en foderstat till hennes häst. Det började med att hon frågade mig om hästen kunde få i sig för mycket energi av att bara äta hö. Till saken hör att det hö vi har just nu innehåller lite väl höga energivärden, vilket är lite av ett dilemma när jag har gjort foderstat till speciellt den minsta hästen. Men även Sudden skulle ju gärna äta lite mer hö än vad han kan göra, speciellt nu när han inte rids så mycket. Så båda får halm som komplement. Okej -tillbaka till gamla medryttaren och hennes häst. Hästen äter rätt mycket och nu skulle jag då räkna ut en bra foderstat, det visade sig att hon i alla fall äter 3kg för mycket hö.

En vecka

gick ... bara som sådär. Jag har magkatarr och försöker ta det så lugnt jag kan. Jag klarar verkligen inte av stress, inte nog med att jag får magkatarr lätt som en plätt, jag får ont i hela kroppen av stress. Jag är en riktig vekling.
Hästarna mår i alla fall bra. Det har dock blivit en väldigt lugn vecka. Zorino har vilat 5 dagar. En dag red Moa (min tränare) och idag har jag tömkört över cavalettibommar. Suddis har också vilat sig (i form hoppas jag hihi). Eftersom hans kära Sofia har haft körkortsteori hela veckan har han fått stå ut med mig som skötare istället och därmed inte blivit motionerad så mycket.
Kakan är arg som ett bi, antingen är det något fel på honom (att han har ont någonstas) eller så är det pälsfällningen som är på gång. Varje gång han sätter päls och fäller päls blir han så enormt retlig att det knappt går att rida. Nu har dem rid-uppehåll i minst en vecka. E går ut på promenader, tömkör och kör ledarskapsövningar istället. Som motåtgärd får han tredubbel dos av b-vitamin varje dag. Det har fungerat förrut så vi hoppas på det denna gång också.

Jag gjorde det!

Galopperade över bommar alltså :D
DET ni!!

Först la jag upp dem på sockerbitar och hade lite som förra gången men nu med galoppavstånd ... jag började med att trava över dem och kände mig lite för. Tog lite sats och tänkte - nu styr jag mot bommarna ... men så nej jag vågar inte. Jag var inte ensam inne i ridhuset, min dotter och en annan tjej med ponny var där inne. Dem hoppade och studsade runt de där bommarna som om det vore ingenting men jag vågade inte. Så jag sa till den andra tjejens mamma att jag inte tänkte hoppa något så dem kunde göra vad dem ville med bommarna och sockerbitarna. Hon gjorde två hinder av dem och tjejerna hoppade en stund medans jag dressyrade och kände mig allmänt feg. När tjejerna hoppat färdigt bad jag dottern att ta bort sockerbitarna och lägga ner bommarna på marken. För nu jä-lar skulle här galopperas! Sagt och gjort. Och jag överlevde - konstigt va? Inte bara det - det var skoj också :D

Nästa gång kanske ...

Den längre rundan

Nu när Rasmus fortfarande är konvelecant så varierar jag och B våra skogsrundor mellan två-tre olika och med olika längd. Igår var det dags för den längre, den tar ca 45 minuter. Vi fick dessutom sällskap, till slut blev det ett helt litet följe med hästar, ryttare, hundar och några hästar utan ryttare. Jag och Zorino tog täten och bakom mig red Sofia på Sudden, sen kom Ramsus skötare som var så snäll att hon ledde Kakan, därefter red Castors ena fodervärd (på Castor), sedan den andra fodervärden (som fick rida på Rasmus), sedan kom B med sin hund och sist en annan tjej i stallet med sin konvelecanthäst. Jag tror att dem som fick gå och inte kunde rida ångrade sig en smula, att de följde med för jösses vilken djup snö det var på många stället utefter rundan. Men vi hade kul i alla fall :)

Idag ska jag ta fram bommarna igen ... och kanske lägga dem på galoppavstånd - men det återstår att se, det bestämmer jag inte nu :)

Hipp Hipp Hurra

för Sudden ... fast igår. Igår blev min älskade häst 19 år.

Bra ridning

och ganska mycket ridning. Eftersom världens bästa Sofia har körkortsteori i några veckor får jag äran att ta hand om Sudden lite extra. Igår var en sådan dag. Jag och bästa B red ut en sväng i det helt galet vackra vädret. Det kom ju ner rätt så stora mängder snö häromdagen och dessutom blåste det rätt rejält så vägen ner till skogen var det djupsnö (och då menar jag verkligen djup) och hästarna fick verkligen ta i. Som tur är blir det bättre på engång när man kommer in i skogen. Vi hade en jättemysig tur, barbacka och allt :)
När vi kom tillbaka var det dags att rida nästa häst - världens goaste Zorino. Jag fick med mig någar andra tjejer i stallet för uppvärmning i skogen. Så då gick jag samma väg igen med Z som med S och Z hade exakt lika jobbigt att ta sig fram i djupsnön som S. När vi kom tillbaka gick jag in i ridhuset. Jag gjorde en del övningar jag hade fått av Annelie och det gick jättebra. Jag fick till den där fina skritten som Annelie blev så himla imponerad över i onsdags och i slutet fick jag en djup och låg form som till och med Moa skulle varit nöjd med!

Det ser lovande ut

Denna dag började på ett betydligt trevligare vis. Solen skiner och de är minus 5-6 något så det kan nog bli en riktigt trevlig dag :D

Dålig dag

riktigt dålig dag :(
1. jag fastnade i snön hemma, halvväg på garageinfarten - halvvägs ute på gatan
2. INNAN frukost får jag skotta snö
3. båda barnen kommer försent till skolan
4. jag kan inte jobba när jag själv hade velat
5. när jag kommer till stallet är det inte plogat
6. jag får skotta IGEN
7. jag fastnar för andra gången med bilen
8. båda boxarna såg ut som om en bomb briserat
9. jag är tvungen att hacka loss frusen torv till alla tre hästarna
10. suddens ben är svullet igen :(
11. jag hinner inte rida

Bra, bättre, bäst

Nu har jag tre tränare, tre helt olika personer, tre helt olika sätt att presentera/förklara och tre helt olika fokus - MEN tre lika vad gäller grunden.
Det var, som ni förstår, en bra instruktör och en väldigt bra och lärorik lektion.
Och Zorino skötte sig i vanlig ordning helt utomordentligt.

Snö, snö, snö och så lite mera snö

och jag glömde nästan - blåst, blåst, blåst och så lite mera blåst.
Herreminskapare - vilket j-la skitväder det har varit idag. Jag och B hade planerat att rida en sväng ute i skogen med Sud å Rasmus men när vi släppt ut alla hästarna och sopat stallet så ven vinden runt knutarna och snön kom i drivor. Då la vi ner den iden.
Istället tömkörde vi i ridhuset. Sudden tyckte det var jättekul och han var jätteduktig! Jag kollade också ordentligt i traven i båda varven för att vara säker på att hans hälta är försvunnen. Nu såg jag ingenting alls :)
Efter ca 30 minuters tömkörning släppte vi båda hästarna och löslongerade dem. Det är helt otroligt vad duktiga dem är - båda lösa och med varsin ledare i mitten och ändå lyckas båda hästarna göra de vi ber dem om utan att bråka med varandra.
På eftermiddagen när vi skulle ta in hästarna stod ALLA hästar vid grinden, oroligt och ville komma in. Ingen häst tyckte det var kul med all snö och blåst. Zorino ägnade den sista timmen i hagen med att oroligt gnägga och svar fick han - från andra sidan stallet, av en annan häst som också är ensam i sin hage. Stackars hästar inget kul väder :(
Snart ska jag åka tillbaka till stallet och rida lektion för en ny instruktör. Vi får se hur det går ... jag är lite "fjantig" med instruktörer. Inte helt lätt att hitta någon som dels matchar Moa och Jenny och dels har rätt inställning. Vi får se - jag meddelar här!

Ullis

Skorna är av märket Equipage

Lite travbommar

kom fram idag. Jag bestämde det redan i helgen, att jag skulle ta fram bommar och trava över. Någonstans måste jag ju börja ... med min hopprädsla. Och att trava över lite bommar ska väl vem som helst klara av, eller hur :)
Och ja, jag överlevde, det var inte ens läskigt. Bara första gången men Millimulls var med mig och peppade. Det är nog inte den snyggaste trav man kan tänka sig men jag gjorde det flera ggr och båda varven. Nästa gång ska jag nog våga lägga dem med lite längre avstånd och våga galoppera över också :)
Här kommer en liten filmsnutt:

Kanske

är jag världens lyckligaste människa ...
Säkert är i alla fall att jag har världen finaste, bästa, mysigaste och vackraste häst!!

Det är måndag idag, gott folk och det betyder - lektion för Moa - mmmm me lika a lot!
Jag orkar inte riktigt berätta om allt vi gjorde men rätt mycket tid gick åt till att försöka komma åt den långa, låga formen. På slutet gick det rätt hyffsat. Såklart ägnades det väääldigt mycket tid åt mina problem att komma åt hans yttersida - speceillt i vänstervarv. Moa satte upp en stund och red - skönt nu vet hon att jag inte struntar i hennes instruktioner utan verkligen har problem *hihi*.
Jag fick göra en RIKTIGT rolig sak - jag glaopperade på liten volt och skulle vända med bara vikthjälp och ytterhjälper. Det gick jättebra i högervarv. Lite sämre men ändå godkänt (tyckte jag i alla fall) i vänstervarv. Det är så kul när man känner att man verkligen, på riktigt, har kontroll och exakt så kändes det.

För övrigt har det varit en rätt så låååång dag idag så nu tänker jag gå och slappa i soffan.