Ge och ta - utnyttja och bli utnyttjad

Jag har börjat fundera en del omkring att ge och ta. Lite tankar väcktes av ett inlägg hos Ponnyflickornas Blogg men även av händelser som utspelat sig runt i kring mitt liv under de senaste månaderna.

Ponnyflickornas Blogg skriver att det mesta i livet är ett växelspel mellan att ge och ta. Ja ... eller det borde vara det. Det borde vara självklart för ALLA att det är så det fungerar - ibland får man och ibland tar man. Det borde också vara en självklarhet att inte bara TA.

Hon pratar också om att det kan vara svårt att be om hjälp eller att ta emot gåvor. Att det är generande. Jag håller med - jag har enormt svårt för att be om hjälp. Och på senare tid har jag funderat väldigt mycket på VARFÖR jag har det. Om det är en fixering att jag ska klara mig själv eller om det är risken att få nej som är den jobbiga biten. Jag vet faktiskt inte.

Jag blev "sjuk" när Emma var liten - fick en depression efter förlossningen. DÅ berättade jag inte det för någon. Min man och min bästa vän märkte det - inte så att dom satte ord på det men dom stöttade och hjälpte mig genom. Speciellt min bästa vän - som alltid ringde och såg till att vi träffades fastän jag aldrig någonsin ringde tillbaka.
Jag KUNDE INTE be om hjälp - det gick bara inte, jag kunde inte erkänna att jag mådde så dåligt och det som till slut hände var ju att allt gick ut i kroppen. Jag fick diagnosen fibromyalgi - vilket var en feldiagnos eftersom det egentligen handlade om en depression. Så här är det fortfarande - mår jag dåligt över något (alltså riktigt dåligt) så går det ut i kroppen på något vis. Är det riktigt illa får jag akut ont i varenda muskel. Jag kan också få munsår eller såklart magkatarr.

Jag har också enormt svårt för att känna mig utanför - att bli lämnad på utsidan är nästan traumatisk för mig. I vissa grupper kan jag bli helt tyst bara för att jag vet att jag kommer bli avbruten när jag pratar och det är också något jag tycker är jättejobbigt - då är jag hellre tyst. Och ni som känner mig väl vet jag att jag gärna pratar.

Ja jösses - detta blev deprimerande men vad jag egentligen funderade på är över hur vissa människor utnyttjar andras "snällhet". Jag har svårt att förstå det.