Dagen då jag för första gången träffade Zorino. Han stod på gången när vi kom, var borstad och såg så himla fin och glänsande ut. Tjejen som sålde sadlade på och vi gick till ridhuset. Hon red honom först och när jag såg henne rida honom så tänkte jag att nä, det där ser alldeles för svårt ut. Sedan var det min tur. Jag var nervös som aldrig förr. Men hoppade i vilket fall upp. Tjejens tränare var med och av henne fick jag lite hjälp. När jag först skrittade Zorino så kände jag nej, detta är INTE hästen för mig. Men jag tänkte att jag måste ju i alla fall prova trava och galopper när jag nu ändå är här. Dock tog det emot lite. Så börjar jag trava och når sjunde himlen ... såå härlig trav. Sen galopperar jag och når ännu högre höjder - vilken galopp :)
Resten är historia :)
Så kan det gå *hihi*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar