Åh vad kul det är med klickerträning! Cuba är så himla duktig och lär sig så fort. Varje gång jag öppnar boxdörren tittar hon på mig och man riktigt ser hur hon undrar om det är tid för "träning" (dvs godis hihi).
Idag hade jag henne lös på gången och det var rätt stökigt runt omkring men hon höll fokus på mig nästan hela tiden.
Idag gjorde jag en ny sak - jag försökte få henne att putta med mulen på en borste som låg på marken. Det tog ett litet tag men sen så puttade hon försiktigt och väääldigt snabbt på den - då klickade jag direkt. Sen gjorde hon det tre gånger till. Jag tror hon tyckte det var lite läskigt men eftersom hon verkar ha fattat att det kommer något bra ur det så gjorde hon det i alla fall.
Idag har jag köpt Polar Paddar till båda hästarna men Cuba har bara broddhål i trakterna och eftersom man sätter fast paddarna med brodd i tårna så kunde jag inte prova. Men Cuba ska få nya skor på måndag så efter det kan jag testa. Ska bli kul :)
Jag är extremt förtjust i min lilla ponnytjej. Hon har ett väldigt trevligt lynne, är så mjuk och försiktig men ändå orädd och väldigt framåt när man rider.
tisdag 30 november 2010
Ge och ta - utnyttja och bli utnyttjad
Jag har börjat fundera en del omkring att ge och ta. Lite tankar väcktes av ett inlägg hos Ponnyflickornas Blogg men även av händelser som utspelat sig runt i kring mitt liv under de senaste månaderna.
Ponnyflickornas Blogg skriver att det mesta i livet är ett växelspel mellan att ge och ta. Ja ... eller det borde vara det. Det borde vara självklart för ALLA att det är så det fungerar - ibland får man och ibland tar man. Det borde också vara en självklarhet att inte bara TA.
Hon pratar också om att det kan vara svårt att be om hjälp eller att ta emot gåvor. Att det är generande. Jag håller med - jag har enormt svårt för att be om hjälp. Och på senare tid har jag funderat väldigt mycket på VARFÖR jag har det. Om det är en fixering att jag ska klara mig själv eller om det är risken att få nej som är den jobbiga biten. Jag vet faktiskt inte.
Jag blev "sjuk" när Emma var liten - fick en depression efter förlossningen. DÅ berättade jag inte det för någon. Min man och min bästa vän märkte det - inte så att dom satte ord på det men dom stöttade och hjälpte mig genom. Speciellt min bästa vän - som alltid ringde och såg till att vi träffades fastän jag aldrig någonsin ringde tillbaka.
Jag KUNDE INTE be om hjälp - det gick bara inte, jag kunde inte erkänna att jag mådde så dåligt och det som till slut hände var ju att allt gick ut i kroppen. Jag fick diagnosen fibromyalgi - vilket var en feldiagnos eftersom det egentligen handlade om en depression. Så här är det fortfarande - mår jag dåligt över något (alltså riktigt dåligt) så går det ut i kroppen på något vis. Är det riktigt illa får jag akut ont i varenda muskel. Jag kan också få munsår eller såklart magkatarr.
Jag har också enormt svårt för att känna mig utanför - att bli lämnad på utsidan är nästan traumatisk för mig. I vissa grupper kan jag bli helt tyst bara för att jag vet att jag kommer bli avbruten när jag pratar och det är också något jag tycker är jättejobbigt - då är jag hellre tyst. Och ni som känner mig väl vet jag att jag gärna pratar.
Ja jösses - detta blev deprimerande men vad jag egentligen funderade på är över hur vissa människor utnyttjar andras "snällhet". Jag har svårt att förstå det.
Ponnyflickornas Blogg skriver att det mesta i livet är ett växelspel mellan att ge och ta. Ja ... eller det borde vara det. Det borde vara självklart för ALLA att det är så det fungerar - ibland får man och ibland tar man. Det borde också vara en självklarhet att inte bara TA.
Hon pratar också om att det kan vara svårt att be om hjälp eller att ta emot gåvor. Att det är generande. Jag håller med - jag har enormt svårt för att be om hjälp. Och på senare tid har jag funderat väldigt mycket på VARFÖR jag har det. Om det är en fixering att jag ska klara mig själv eller om det är risken att få nej som är den jobbiga biten. Jag vet faktiskt inte.
Jag blev "sjuk" när Emma var liten - fick en depression efter förlossningen. DÅ berättade jag inte det för någon. Min man och min bästa vän märkte det - inte så att dom satte ord på det men dom stöttade och hjälpte mig genom. Speciellt min bästa vän - som alltid ringde och såg till att vi träffades fastän jag aldrig någonsin ringde tillbaka.
Jag KUNDE INTE be om hjälp - det gick bara inte, jag kunde inte erkänna att jag mådde så dåligt och det som till slut hände var ju att allt gick ut i kroppen. Jag fick diagnosen fibromyalgi - vilket var en feldiagnos eftersom det egentligen handlade om en depression. Så här är det fortfarande - mår jag dåligt över något (alltså riktigt dåligt) så går det ut i kroppen på något vis. Är det riktigt illa får jag akut ont i varenda muskel. Jag kan också få munsår eller såklart magkatarr.
Jag har också enormt svårt för att känna mig utanför - att bli lämnad på utsidan är nästan traumatisk för mig. I vissa grupper kan jag bli helt tyst bara för att jag vet att jag kommer bli avbruten när jag pratar och det är också något jag tycker är jättejobbigt - då är jag hellre tyst. Och ni som känner mig väl vet jag att jag gärna pratar.
Ja jösses - detta blev deprimerande men vad jag egentligen funderade på är över hur vissa människor utnyttjar andras "snällhet". Jag har svårt att förstå det.
måndag 29 november 2010
Inget blev som tänkt
Så kanske man kan sammanfatta helgen på bästa vis. Visserligen har helgen haft sina ljuspunkter men det blev ändå den absolut tråkigaste Globen-helgen hittills :(
Det bästa var i alla fall söndagen tillsammans med min älskade dotter - man får passa på så länge hon vill umgås med sin mamma. Såsmåningom är det ändå bara kompisar som duger till så där viktiga händelser ;)
Ponnyküren på lördagen var väldigt trevlig att titta på och det var otroligt kul att se finalen av ponnyhoppningen. Duktiga tjejer både i dressyren och i hoppningen. Jag är klart imponerad över att de flesta är i 14-15-års ålder.
På söndagen var det väldigt kul att se kvällsshowen - hoppningen var kul och även stjärnornas hoppning.
Såklart handlade vi en del - bla lite julklappar. Men som vanligt är det enormt trångt inne på annexet och man går där och tänker på Göteborgs-mässan istället. Där finns det väldigt mycket bättre med plats. som jag förutspådde i ett tidigare inlägg så såg det ut att säljas enorma mängder täcken -hihi. Själv handlade jag ett rätt så trevligt stalltäcke på Sjöhagen till Nido. Det har visserligen inga maggjordar men sitter ändå rät hyffsat. Trycker inte på manke och bogar som täcket innan gjorde.
Idag när vi kom till stallet så var det minus 14 grader och vi gjorde misstaget att inte kolla om vattnet i spolspiltan hade fryst - släppte ut alla hästarna och upptäckte sedan att det faktiskt fryst. Så vi stängde alla dörrarna men när vi åkte hem hade det inte tinat. Förhoppningsvis tinar det under kvällen/natten nu när alla hästarna är inne.
Min lilla ponnyskrutta och hennes hagkompis sprängde hagen idag - antagligen blev de skrämda av något för dem hade med sig mängder med tråd och stolp ut ur hagen :(
Så resten av dagen fick dom gå på lilla volten och det får dom nog göra några dagar innan vi hinner fixa.
Det bästa var i alla fall söndagen tillsammans med min älskade dotter - man får passa på så länge hon vill umgås med sin mamma. Såsmåningom är det ändå bara kompisar som duger till så där viktiga händelser ;)
Ponnyküren på lördagen var väldigt trevlig att titta på och det var otroligt kul att se finalen av ponnyhoppningen. Duktiga tjejer både i dressyren och i hoppningen. Jag är klart imponerad över att de flesta är i 14-15-års ålder.
På söndagen var det väldigt kul att se kvällsshowen - hoppningen var kul och även stjärnornas hoppning.
Såklart handlade vi en del - bla lite julklappar. Men som vanligt är det enormt trångt inne på annexet och man går där och tänker på Göteborgs-mässan istället. Där finns det väldigt mycket bättre med plats. som jag förutspådde i ett tidigare inlägg så såg det ut att säljas enorma mängder täcken -hihi. Själv handlade jag ett rätt så trevligt stalltäcke på Sjöhagen till Nido. Det har visserligen inga maggjordar men sitter ändå rät hyffsat. Trycker inte på manke och bogar som täcket innan gjorde.
Idag när vi kom till stallet så var det minus 14 grader och vi gjorde misstaget att inte kolla om vattnet i spolspiltan hade fryst - släppte ut alla hästarna och upptäckte sedan att det faktiskt fryst. Så vi stängde alla dörrarna men när vi åkte hem hade det inte tinat. Förhoppningsvis tinar det under kvällen/natten nu när alla hästarna är inne.
Min lilla ponnyskrutta och hennes hagkompis sprängde hagen idag - antagligen blev de skrämda av något för dem hade med sig mängder med tråd och stolp ut ur hagen :(
Så resten av dagen fick dom gå på lilla volten och det får dom nog göra några dagar innan vi hinner fixa.
torsdag 25 november 2010
Mini-paus
Bloggen tar mini-paus och återkommer på söndag eller måndag.
Det är Stockholm International Horse Show fred-sönd så jag är lite upptagen ... :D
Det är Stockholm International Horse Show fred-sönd så jag är lite upptagen ... :D
Vädret
Fattar inte vad det är med vädret :S Det är bara november än ... undrar om vädergudarna har missuppfattat saker och ting här nere på jorden. Det ska INTE vara minus hundra miljoner grader i slutet av november, det är inte kul alls. Och inte ska det finnas så här mycket snö heller. INTE ok!
En sak tror jag i alla fall - det lär bli många täckes-köp på Globen-mässan i helgen. Alla människor som trodde det var ett tag kvar till istiden. Fast det kanske bara är jag som är dåligt förberedd.
Igår fortsatte jag att klicka in Cuba på ljudet, att det efterföljs av godis. Hon var superduktig och jag tror hon fattar men jag hade lite dålig tajming för hon blev lite distraherad av att hennes mat låg i boxen - jag störde helt enkelt när hon åt. Men det gjorde inte så mycket, större delen av tiden så hade hon fokus på mig. Jag tänkte att OM hon verkar fatta idag också så ska jag försöka få henne att ta godiset ur min hand nära marken. Som en inledning på att lära henne sänka huvudet.
En sak tror jag i alla fall - det lär bli många täckes-köp på Globen-mässan i helgen. Alla människor som trodde det var ett tag kvar till istiden. Fast det kanske bara är jag som är dåligt förberedd.
Igår fortsatte jag att klicka in Cuba på ljudet, att det efterföljs av godis. Hon var superduktig och jag tror hon fattar men jag hade lite dålig tajming för hon blev lite distraherad av att hennes mat låg i boxen - jag störde helt enkelt när hon åt. Men det gjorde inte så mycket, större delen av tiden så hade hon fokus på mig. Jag tänkte att OM hon verkar fatta idag också så ska jag försöka få henne att ta godiset ur min hand nära marken. Som en inledning på att lära henne sänka huvudet.I natt låg jag och funderade ut roliga saker att lära henne :D
onsdag 24 november 2010
Min vecka
Torsdag: jobba i stallet (halv)
Fredag: Globen horse show :)
Lördag: Globen horse show :)
Söndag: Globen horse show :)
Måndag: jobba i stallet (hel)
Tisdag: jobba på kontoret (halv)
Onsdag: jobba i stallet (hel)
Rooolig vecka ... eller i alla fall helgen :)
Fredag: Globen horse show :)
Lördag: Globen horse show :)
Söndag: Globen horse show :)
Måndag: jobba i stallet (hel)
Tisdag: jobba på kontoret (halv)
Onsdag: jobba i stallet (hel)
Rooolig vecka ... eller i alla fall helgen :)
tisdag 23 november 2010
Klicker
För ett tag sedan bestämde jag mig för att klicker-träna Cuba. Dels tror jag det är en super-metod när man vill lära sin häst något och dels vill jag komma henne närmare. Hon är lite "blyg" och reserverad och jag vill gärna få hennes förtroende.
Jag ska inte lära henne några trick, eller i alla fall är det inte huvudsyftet men några saker vill jag gärna lära henne:
Att komma när jag ropar/visslar - i hagen, i boxen eller på annat ställe
Att följa mig lös i ridhus/ridbana
Egentligen är det enda jag har har kommit på så här långt men vi får se var det slutar :)
Igår började jag klicka in henne på själva ljudet. Skar till massor med morots-bitar och klickade och gav. Idag fortsatte det. Jag märkte fort att hon hade fattat i alla fall till en del vad ljudet betydde. Hon blev också lite naffsig och ville såklart ha mer godis. Då lärde jag henne att hon absolut inget fick OM hon nosade och naffsade på mig. Så fort hon tog bort huvudet och "backade" så fick hon ett klick och en godisbit. EXTREMT fort gick det! Vid ett tillfälle var jag inte så snabb med klick och godis när hon vände sig bort från mig - och då riktigt såg man hur hon funderade på VAD var det jag ville så att hon skulle få sitt godis.
Jag ska inte lära henne några trick, eller i alla fall är det inte huvudsyftet men några saker vill jag gärna lära henne:
Att komma när jag ropar/visslar - i hagen, i boxen eller på annat ställe
Att följa mig lös i ridhus/ridbana
Egentligen är det enda jag har har kommit på så här långt men vi får se var det slutar :)
Igår började jag klicka in henne på själva ljudet. Skar till massor med morots-bitar och klickade och gav. Idag fortsatte det. Jag märkte fort att hon hade fattat i alla fall till en del vad ljudet betydde. Hon blev också lite naffsig och ville såklart ha mer godis. Då lärde jag henne att hon absolut inget fick OM hon nosade och naffsade på mig. Så fort hon tog bort huvudet och "backade" så fick hon ett klick och en godisbit. EXTREMT fort gick det! Vid ett tillfälle var jag inte så snabb med klick och godis när hon vände sig bort från mig - och då riktigt såg man hur hon funderade på VAD var det jag ville så att hon skulle få sitt godis. Otroligt roligt!
Det här kommer bli bra :D
Min handväska
Till stallet har jag en annan väska - den är till brädden fylld med .... tja ... bråte. Så här ser den ut.
Och här är ett litet smakprov av vad som finns i - mössa, vantar x 2, knäskydd, biljetter till Nina Glitter show, läckerol, nessesär med allehanda bra-att-ha-grejor.Mörker
Idag när vi var i ridhuset och skrittade våra små ponnysar - så blev det plötsligt strömavbrott ... läääskigt :(
Vi pratar mörkt här - riktigt, riktigt mörkt!
Bokat tid
Nu har jag bokat tid till tandläkaren - torsdag 2/12. Hoppas det bara är en liten vargtand eller något annat "litet" fel - som är lätt åtgärdat :)
måndag 22 november 2010
Mina syskon
Jag har en storasyster och en lillebror. Min storasyster är 7 år äldra än jag och min stora idol. Min lillebror är 1 år yngre än jag och även han min stora idol ... fast på ett annat vis. När vi var små var min bror och jag som katt och hund. Vi blev inte vänner fören vi blev i stort sett vuxna. Men sen ... ja jösses vad mycket skoj vi har haft genom åren. Min syster fick dras med mig och min bror hela tiden när vi var små - eftersom hon var så mycket äldre. Detta medförde att jag och min bror växte upp på AIK´s fotbollsmatcher ... hm ... hur bra var egentligen det :S
Now days - som vuxna - har vi ALLTID mycket skojigt när vi träffas. Skrattar och pratar oss hesa.
Vad vore liksom livet utan syskon?
Det sämsta är dock att den ena av oss bor på andra sidan Sverige - INTE ok!
Det bästa är dock att den andra bor bara på andra sidan ... tja ... inte alls långt bort - HELT ok!
Now days - som vuxna - har vi ALLTID mycket skojigt när vi träffas. Skrattar och pratar oss hesa.
Vad vore liksom livet utan syskon?
Det sämsta är dock att den ena av oss bor på andra sidan Sverige - INTE ok!
Det bästa är dock att den andra bor bara på andra sidan ... tja ... inte alls långt bort - HELT ok!
Kiropraktorbesök
För en månad sedan var Cuba hos kiropraktorn och då tyckte kiropraktorn att Cuba var enormt stel i ryggen och lite i halsen/nacken. Jag fick order om att hålla henne varm, vi fick bara skritta barbacka i en vecka efteråt och hon trodde att Cuba ev. behövde en ny sadel.Vi kom gemensamt fram till att den största orsaken till det är att jag inte rider med bett.
Antagligen är det så obehagligt för henne med bett att hon spänner sig i både nacke/hals och ryggen.
Antagligen är det så obehagligt för henne med bett att hon spänner sig i både nacke/hals och ryggen.
Känns så himla skönt :D att hon är bra igen och att jag gick på magkänslan som sa att det var i munnen felet satt. Nu måste jag bara fixa en tandläkare som kollar henne.
Nido fick också en behandlig men hos honom fanns inget konstigt - bara lite småsaker som är vanliga hos unga hästar.
söndag 21 november 2010
Det här hade jag på mig idag
Jeansleggings
Svart t-shirt
Brun/svart/beige kofta
Gråa strumpor
Jösses vad färgglad jag är idag ;)
Svart t-shirt
Brun/svart/beige kofta
Gråa strumpor
Jösses vad färgglad jag är idag ;)
Film
Dessutom finns hela "kalaset" på film. Egentligen ser det ju så tafatt ut att jag inte vill dela med mig men herregud JAG är ju sådär tafatt när jag hoppar så vaddå - då har ni ju all rätt att se "eländet" hihi. MEN det var verkligen så himla skoj :D
Bildbevis
Här kommer bildbevis på min insats igår vad gäller hoppning:
Observera hur fint Cuba matchar hindret ;)
lördag 20 november 2010
Vilken dag
Åh vad roligt jag har haft idag :D
Det var tävlingar ute på stallet och jag var med. Startade min lilla Cubis i hoppning 30cm och i dressyr - märke I. Låter ju kanske inte så avancerat men jag hade verkligen jätteroligt :)
E och Nido var ju såklart också med. E och Cuba startade i dressyren och dom vann sin klass - delad första placering med min min förra häst Sudden och hans nya ägare Sofia :)
E och Nido vann i hoppnigen - 70-klassen. Jätteroligt att komma hem med 6 rosetter tillsammans :)
TUSEN TACK till Milli-mulls som ordnade tävling så även jag kunde vara med <3<3<3<3
Det var tävlingar ute på stallet och jag var med. Startade min lilla Cubis i hoppning 30cm och i dressyr - märke I. Låter ju kanske inte så avancerat men jag hade verkligen jätteroligt :)
E och Nido var ju såklart också med. E och Cuba startade i dressyren och dom vann sin klass - delad första placering med min min förra häst Sudden och hans nya ägare Sofia :)
E och Nido vann i hoppnigen - 70-klassen. Jätteroligt att komma hem med 6 rosetter tillsammans :)
TUSEN TACK till Milli-mulls som ordnade tävling så även jag kunde vara med <3<3<3<3
Min tro
Jag tror på Gud. Växte upp i en familj som inte var troende men med en farmor som var lite "religös" ;)
När jag var tonåring var jag, ett kort tag, med i Filadalfia-kyrkan. Dock tyckte jag att det var lite väl mycket "klubben för inbördes beundran" och det är något jag verkligen inte gillar.
Jag är gift i kyrkan och mina barn är döpta i kyrkan.
Nu förtiden går jag inte i kyrkan men jag har ändå min tro. Jag möter min Gud ute i naturen på hästryggen :D
När jag var tonåring var jag, ett kort tag, med i Filadalfia-kyrkan. Dock tyckte jag att det var lite väl mycket "klubben för inbördes beundran" och det är något jag verkligen inte gillar.
Jag är gift i kyrkan och mina barn är döpta i kyrkan.
Nu förtiden går jag inte i kyrkan men jag har ändå min tro. Jag möter min Gud ute i naturen på hästryggen :D
fredag 19 november 2010
Ett ögonblick
Dagen då jag för första gången träffade Zorino. Han stod på gången när vi kom, var borstad och såg så himla fin och glänsande ut. Tjejen som sålde sadlade på och vi gick till ridhuset. Hon red honom först och när jag såg henne rida honom så tänkte jag att nä, det där ser alldeles för svårt ut. Sedan var det min tur. Jag var nervös som aldrig förr. Men hoppade i vilket fall upp. Tjejens tränare var med och av henne fick jag lite hjälp. När jag först skrittade Zorino så kände jag nej, detta är INTE hästen för mig. Men jag tänkte att jag måste ju i alla fall prova trava och galopper när jag nu ändå är här. Dock tog det emot lite. Så börjar jag trava och når sjunde himlen ... såå härlig trav. Sen galopperar jag och når ännu högre höjder - vilken galopp :)
Resten är historia :)
Så kan det gå *hihi*.
torsdag 18 november 2010
Min bästa vän
Min absolut bästaste bästisvän är min man men förutom honom så har jag inte bara en bästa vän utan flera:
Till att börja med har jag A som är gift med min gamla, gamla skolkompis. Vi träffades när dom och jag och Nicklas flyttade till samma området. Då hade det gått några år efter skolan och jag hade inte träffat J på många år. Vi blev genast mycket bra vänner med A och J. Under åren där hade vi enormt många roliga och trevliga stunder tillsammans. A var den person, den enda förutom Nicklas, som förstod och trofast fanns kvar vid min sida när jag mådde dåligt efter att Emma föddes. A ringde och "tjatade" om att vi skulle träffas fastän jag aldrig ringde henne. A ställde upp utan krusiduller och vet ni vad - det gör hon än idag. Hon är den absolut bästa vän man kan tänka sig :) Jag och Nicklas har dessutom den stora äran och glädjen att vara gudföräldrar till deras fina pojkar.
Sen har vi Å - hon går inte heller av för hackor ;) Hon kom in i mitt liv mycket senare. Vi träffades och blev vänner för att våra barn träffades och blev vänner. När våra döttrar började rida satt vi där på läktaren och lärde känna varandra. Sedan dröjde det inte så länge förrän vi började äta middag tillsammans och åka på semester tillsammans. Både Å och hennes man J är toppenvänner. Ställer alltid upp och är alltid otroligt trevliga att umgås med :)
Sist men absolut inte minst har jag B. B och jag lärde känna varandra för bara tre år sedan. Det började med att jag sålde en häst till henne. Sedan dröjde det inte länge förrän vi var "oskiljaktiga" i stallet. Vi flyttade tillsammans med våra fyra hästar och alla "våra" barn. Och såsmåningom även flyttade tillbaka. Vi jobbar ihop i stort sett varje dag och jobbar vi inte ihop så syns vi ändå varje dag i stallet.
B är den absolut snällaste människa jag någonsin har träffat. Hon är helt genuint osjälvisk. Och egentligen hur många sådana finns det?
Tänk ändå vilken tur-människa jag är som har dessa tre vänner och ännu bättre - dessa är inte mina enda. Jag har flera som egentligen också skulle ha en plats här idag.
Ni finns i mitt hjärta och jag tror ni vet vilka ni är <3
Till att börja med har jag A som är gift med min gamla, gamla skolkompis. Vi träffades när dom och jag och Nicklas flyttade till samma området. Då hade det gått några år efter skolan och jag hade inte träffat J på många år. Vi blev genast mycket bra vänner med A och J. Under åren där hade vi enormt många roliga och trevliga stunder tillsammans. A var den person, den enda förutom Nicklas, som förstod och trofast fanns kvar vid min sida när jag mådde dåligt efter att Emma föddes. A ringde och "tjatade" om att vi skulle träffas fastän jag aldrig ringde henne. A ställde upp utan krusiduller och vet ni vad - det gör hon än idag. Hon är den absolut bästa vän man kan tänka sig :) Jag och Nicklas har dessutom den stora äran och glädjen att vara gudföräldrar till deras fina pojkar.
Sen har vi Å - hon går inte heller av för hackor ;) Hon kom in i mitt liv mycket senare. Vi träffades och blev vänner för att våra barn träffades och blev vänner. När våra döttrar började rida satt vi där på läktaren och lärde känna varandra. Sedan dröjde det inte så länge förrän vi började äta middag tillsammans och åka på semester tillsammans. Både Å och hennes man J är toppenvänner. Ställer alltid upp och är alltid otroligt trevliga att umgås med :)
Sist men absolut inte minst har jag B. B och jag lärde känna varandra för bara tre år sedan. Det började med att jag sålde en häst till henne. Sedan dröjde det inte länge förrän vi var "oskiljaktiga" i stallet. Vi flyttade tillsammans med våra fyra hästar och alla "våra" barn. Och såsmåningom även flyttade tillbaka. Vi jobbar ihop i stort sett varje dag och jobbar vi inte ihop så syns vi ändå varje dag i stallet.
B är den absolut snällaste människa jag någonsin har träffat. Hon är helt genuint osjälvisk. Och egentligen hur många sådana finns det?
Tänk ändå vilken tur-människa jag är som har dessa tre vänner och ännu bättre - dessa är inte mina enda. Jag har flera som egentligen också skulle ha en plats här idag.
Ni finns i mitt hjärta och jag tror ni vet vilka ni är <3
Ibland händer det saker - Min dag
Ja nu undrar ni säkert - varför uteblev inlägget Min dag ... det utgick inte, det är bara lite sent.
Min dag:
Planen för dagen var att jobba i stallet, hinna med massor av saker där och på kvällen skjutsa två små söta flickor inklusive två söt ponnisar till Botkyrka för lite lektion ... men det blir sällan som man planerat.
Istället börjar dagen fint med stalljobb - precis som jag släppt ut sista hästen ringer telefonen och det är sonens lärare som berättar att sonen ramlat och slagit i ansikte och tänder :(
Mannen åker och hämtar och direkt till tandläkaren som konstaterar att en ordentlig flisa slagits ur ena framtanden.Dessutom har sonen ont i huvud, nacke och armar - så jag åker hem och har lite koll på honom.
På em tillbaka till stallet och ta in hästar - hem igen. På kvällen tillbaka till stallet och skjutsa barn och ponnysar till träning.
Min dag:
Planen för dagen var att jobba i stallet, hinna med massor av saker där och på kvällen skjutsa två små söta flickor inklusive två söt ponnisar till Botkyrka för lite lektion ... men det blir sällan som man planerat.
Istället börjar dagen fint med stalljobb - precis som jag släppt ut sista hästen ringer telefonen och det är sonens lärare som berättar att sonen ramlat och slagit i ansikte och tänder :(
Mannen åker och hämtar och direkt till tandläkaren som konstaterar att en ordentlig flisa slagits ur ena framtanden.På em tillbaka till stallet och ta in hästar - hem igen. På kvällen tillbaka till stallet och skjutsa barn och ponnysar till träning.
Jag åkte alltså lite mer än 10 mil igår ... :( (i närområdet)
För er som undrar så mår sonen okej, dock inte bra. Han har ont i framtänderna och kan inte tugga. Vi var tillbaka till tandis idag och ska tillbaka igen på måndag. Då ska dom snygga till tanden igen.
När jag kom hem igår (natt) så orkade jag faktiskt inte blogga om min dag - gick ju lika bra att göra det idag :)
tisdag 16 november 2010
Vad är kärlek
För mig är kärlek också att bara ha ett täcke, att komma hem och ljuslyktorna brinner på trappen, att få sovmorgon, att egentligen bara behöva en enkelsäng.
Men också ett samtal bara för att höra hur det är, att inte släppa taget.
Ett <3 i varje sms, massor av skratt och bus, en vilja att kramas.
Att vara den som kan, den man vänder sig till, en tafatt kram.
Kärlek är också en liten blås i örat och ett välkomnande gnägg :)
Kärlek är det största och har många skepnader.
måndag 15 november 2010
10 år
tog det för mig och min man att ta oss till IKEA och köpa lampor till huset ... rätt så lång tid kan man tycka.
Den som väntar på något gott ....
Den som väntar på något gott ....
Det här åt jag idag
Frukost: 3 st Finn Crips med mjukost, en kopp grönt te, en rostad smörgås med skinka och ost
Fm: ett äpple
Lunch: kycklinggryta med potatis, en kaka till efterrätt
-dryck: saft
Em: ... hm, ingenting
Middag: thaimat - kyckling med chasew-nötter
-dryck: vatten
Kväll: ... ingenting (än så länge ;) ... men det finns blåbärspaj i kylskåpet)
Fm: ett äpple
Lunch: kycklinggryta med potatis, en kaka till efterrätt
-dryck: saft
Em: ... hm, ingenting
Middag: thaimat - kyckling med chasew-nötter
-dryck: vatten
Kväll: ... ingenting (än så länge ;) ... men det finns blåbärspaj i kylskåpet)
söndag 14 november 2010
Hoppa-i-loppa
Idag har jag hoppat min lilla loppa :) Om mindre än en vecka ska jag nämligen delta i en hopptävling hemma på stallet och då måste jag ju i alla fall hinna öva en gång. Jag och E byggde fram tre hinder inne i ridhuset - en på långsidan och två snett igenom-hinder. Bommarna la vi upp på ca 30cm. Först provade jag alla hinder i trav och kände att det flöt på, vilket det gjorde rätt snart. Sedan var det bara att ge sig på dem i galopp :) Gick kanske inte superbra ALLA gånger men jag gjorde det i alla fall och en del språng (eller vad vi nu ska kalla det i den höjden) blev godkända av dotra :)
Jag hade jättekul och ponnyskrutten (som ÄLSKAR att bli berömd) måste ha känt sig som i himlen - jag sa -Duktig tjej- efter VARJE hopp *hihi*.
Jag hade jättekul och ponnyskrutten (som ÄLSKAR att bli berömd) måste ha känt sig som i himlen - jag sa -Duktig tjej- efter VARJE hopp *hihi*.
Mina föräldrar
När kan det passa bättre att skriva om sina föräldrar än på Fars Dag :)
Grattis på Fars Dag lilla pappa <3
Jag har, såklart, världens bästa föräldrar.
När jag växte upp, född på 70-talet som jag är, hade folk inte datorer. Såklart fanns det datorer men dom hade man på jobbet - inte hemma.
Men min mamma jobbade med datorer så jag växte upp med dom - ungefär som barn gör idag. För mig var det aldrig något konstigt. Datorerna såg visserligen inte som idag men ändå :)
Min mamma var såklart den coolaste mamman av dom alla eftersom hon höll på med datorer ;)
Min pappa lagade klockor och var väldens bästa på geografi. Fanns inte en plats på jorden som han inte kunde ge besked om när man frågade. Under åren jag lärde mig köra bil och de första åren med körkort när man körde runt en del så blev det otaliga telefonsamtal till pappa med frågor om hur jag kom dit eller dit från där eller här.
Dom är såklart fortfarande världsbäst men kanske inte riktigt på samma saker som då. Nu förtiden har jag "kört om" mamma i data-världen och hittar nog bättre i stan än pappa MEN det spelar liksom ingen roll för jag älskar dom ändå :)
Grattis på Fars Dag lilla pappa <3
Jag har, såklart, världens bästa föräldrar.
När jag växte upp, född på 70-talet som jag är, hade folk inte datorer. Såklart fanns det datorer men dom hade man på jobbet - inte hemma.
Men min mamma jobbade med datorer så jag växte upp med dom - ungefär som barn gör idag. För mig var det aldrig något konstigt. Datorerna såg visserligen inte som idag men ändå :)
Min mamma var såklart den coolaste mamman av dom alla eftersom hon höll på med datorer ;)
Min pappa lagade klockor och var väldens bästa på geografi. Fanns inte en plats på jorden som han inte kunde ge besked om när man frågade. Under åren jag lärde mig köra bil och de första åren med körkort när man körde runt en del så blev det otaliga telefonsamtal till pappa med frågor om hur jag kom dit eller dit från där eller här.
Dom är såklart fortfarande världsbäst men kanske inte riktigt på samma saker som då. Nu förtiden har jag "kört om" mamma i data-världen och hittar nog bättre i stan än pappa MEN det spelar liksom ingen roll för jag älskar dom ändå :)
lördag 13 november 2010
Min första kärlek
Under min första vecka i skolan som sjuåring fick jag inte mindre än två små lappar nersmygna i min jack-ficka, där det stod:
Får jag chans på dig?
Hihi - så gulligt. Den ena av dessa killar umgås jag fortfarande med, han är gift med en av mina absolut bästa vänner och jag är gudmor till båda hans söner.
Kanske man inte kan kalla detta för den första kärleken ...
När jag gick första året på gymnasiet blev jag riktigt kär - kanske det ska räknas som min första kärlek? Det höll något år och honom har jag fått kontakt med igen på facebook - lite kul :)
Men den riktiga kärleken (riktig riktigt ni vet) träffade jag ju som tidigare nämnt som femåring. DÅ var det kanske inte kärlek men det är det absolut nu :) <3
Får jag chans på dig?
Hihi - så gulligt. Den ena av dessa killar umgås jag fortfarande med, han är gift med en av mina absolut bästa vänner och jag är gudmor till båda hans söner.
Kanske man inte kan kalla detta för den första kärleken ...
När jag gick första året på gymnasiet blev jag riktigt kär - kanske det ska räknas som min första kärlek? Det höll något år och honom har jag fått kontakt med igen på facebook - lite kul :)
Men den riktiga kärleken (riktig riktigt ni vet) träffade jag ju som tidigare nämnt som femåring. DÅ var det kanske inte kärlek men det är det absolut nu :) <3
fredag 12 november 2010
Om mig
Jag föddes i slutet av januari 1972, då hade jag en storasyster och senare fick jag en lillebror. Vi bodde i ett hus i Segeltorp, som ligger strax söder om Stockholm. Min storasyster, som f ö är min idol, alltid varit och alltid kommer att vara, är 7 år äldre än mig och 8 år äldre än vår lillebror, så hon fick allt som oftast släpa omkring på oss. Detta ledde till att en icke försumbar del av min barndom spenderades på AIK´s fotbollsmatcher. Jag "tvingades" till att bli AIK´are - och inte har jag vågat bli något annat i vuxen ålder ;)
Den första delen av skoltiden var rolig, jag älskade skolan och hade bra kompisar. Den sista delen av skoltiden var väl inte dirket så lysande och det slutade med att jag utbildade mig till barnskötare fastän jag egentligen ville bli lärare ... :O
Men när jag sedan började jobba så började jag med att registrera ärenden på ett inkassoföretag. Därifrån gick jag vidare till, vad vi i familjen då kallade - familjeföretaget, Ericsson (bara för att både syrran, brorsan, mamma och så jag jobbade där). På Ericsson, i Kista, jobbade jag sedan ända fram till år 2000. Fast däremellan hände lite annat.
Redan som femåring träffade jag min blivande man, Nicklas. Han och hans familj flyttade in lite längre ner på gatan och han blev bästis med min bror. Under hela min uppväxt gick han som barn i vårt hus. När vi var 19 och 20 år gamla "upptäckte" vi varandra och blev ett par. Snabbt flyttade vi ihop och sedan ägnade vi några år till att flytta runt innan vi, 1996, köpte oss ett parhus i Segeltorp.
1996 blev också på ett annat sätt ett väldigt viktigt år - då föddes vår son - Jesper.
2 år senare fick han sällskap av vår dotter - Emma. 1998 sålde vi parhuset och köpte min farmor och farfars gamla hus på samma gata där jag och Nicklas växte upp.
År 2000 började jag arbeta i det riktiga familjeföretaget - STIGAB. Min man och hans familjs företag. Först hjälpte jag min svärmor med ekonomi-uppgifter, främst när hon var på semester. Numera jobbar jag med hemsidan och att fotografera alla deras produkter.
År 2000 köpte vi en tomt, byggde oss ett hus och flyttade i slutet av året till Tullinge.
År 2002 (tror jag) började vårt hästliv för då började Emma rida på en ridskola nära här. År 2005 började även jag att rida, först på ett ställe och sedan på samma ställa där Emma red.
2006 köpte vi Sudden
2007-2008 hyrde vi Russe
Mars 2008 köpte vi Rasmus
Aug 2008 köpte vi Kakan
Sept 2008 sålde vi Rasmus
Okt 2009 köpte vi Zorino
Maj 2010 sålde vi Sudden
Juni 2010 sålde vi Zorino
Juni 2010 köpte vi Nido
Sept 2010 köpte vi Cuba
Nov 2010 lånade vi ut Kakan på foder
Detta var en ganska trist liten uppradning över mitt liv ... hur är jag då? Jag är oftast rätt positiv men kan halka ner i lite trista tongångar ibland. Som tur är har jag då några runtomkring mig som puschar upp mig igen. Min syster har jag nämnt förrut - men faktum är att båda mina syskon är en stor del av mig, dom är viktiga!
Min man är dock den absolut viktigaste delen av mitt liv - utan honom finns ingenting. Såklart är mina barn = mina ögonstenar!!
Mitt största intresse om man inte räknar hästarna är att läsa. Jag är en riktig bokslukerska, läser i stort sett allt men bäst tycker jag om deckare och fantasy. Jag gillar också att sticka och virka - men det gör jag bara på den mörka delen av året. På sommarhalvåret hinner jag inte för jag är inte inomhus tillräckligt länge :)
Vi har en båt också och att åka båt är något jag gillar - synd bara att det inte är fler sommarmånader om året. Åka skidor är också kul men det brukar inte bli mer än någon vecka per år, om ens det.
I familjen finns även fyra andra djur, som bor hemma hos oss. Det är Herr Morris och Amy som är dvärgkaniner. Piff och Puff är två hamstrar.
Hälften av familjen vill dessutom utöka djurantalet i familjen med några katter och en hund ... dessvärre är det som sagt bara hälften av familjen som vill det.
Det var lite om mig - imorgon blir inlägget bra mycket kortare - hihi :)
Den första delen av skoltiden var rolig, jag älskade skolan och hade bra kompisar. Den sista delen av skoltiden var väl inte dirket så lysande och det slutade med att jag utbildade mig till barnskötare fastän jag egentligen ville bli lärare ... :O
Men när jag sedan började jobba så började jag med att registrera ärenden på ett inkassoföretag. Därifrån gick jag vidare till, vad vi i familjen då kallade - familjeföretaget, Ericsson (bara för att både syrran, brorsan, mamma och så jag jobbade där). På Ericsson, i Kista, jobbade jag sedan ända fram till år 2000. Fast däremellan hände lite annat.
Redan som femåring träffade jag min blivande man, Nicklas. Han och hans familj flyttade in lite längre ner på gatan och han blev bästis med min bror. Under hela min uppväxt gick han som barn i vårt hus. När vi var 19 och 20 år gamla "upptäckte" vi varandra och blev ett par. Snabbt flyttade vi ihop och sedan ägnade vi några år till att flytta runt innan vi, 1996, köpte oss ett parhus i Segeltorp.
1996 blev också på ett annat sätt ett väldigt viktigt år - då föddes vår son - Jesper.
2 år senare fick han sällskap av vår dotter - Emma. 1998 sålde vi parhuset och köpte min farmor och farfars gamla hus på samma gata där jag och Nicklas växte upp.
År 2000 började jag arbeta i det riktiga familjeföretaget - STIGAB. Min man och hans familjs företag. Först hjälpte jag min svärmor med ekonomi-uppgifter, främst när hon var på semester. Numera jobbar jag med hemsidan och att fotografera alla deras produkter.
År 2000 köpte vi en tomt, byggde oss ett hus och flyttade i slutet av året till Tullinge.
År 2002 (tror jag) började vårt hästliv för då började Emma rida på en ridskola nära här. År 2005 började även jag att rida, först på ett ställe och sedan på samma ställa där Emma red.
2006 köpte vi Sudden
2007-2008 hyrde vi Russe
Mars 2008 köpte vi Rasmus
Aug 2008 köpte vi Kakan
Sept 2008 sålde vi Rasmus
Okt 2009 köpte vi Zorino
Maj 2010 sålde vi Sudden
Juni 2010 sålde vi Zorino
Juni 2010 köpte vi Nido
Sept 2010 köpte vi Cuba
Nov 2010 lånade vi ut Kakan på foder
Detta var en ganska trist liten uppradning över mitt liv ... hur är jag då? Jag är oftast rätt positiv men kan halka ner i lite trista tongångar ibland. Som tur är har jag då några runtomkring mig som puschar upp mig igen. Min syster har jag nämnt förrut - men faktum är att båda mina syskon är en stor del av mig, dom är viktiga!
Min man är dock den absolut viktigaste delen av mitt liv - utan honom finns ingenting. Såklart är mina barn = mina ögonstenar!!
Mitt största intresse om man inte räknar hästarna är att läsa. Jag är en riktig bokslukerska, läser i stort sett allt men bäst tycker jag om deckare och fantasy. Jag gillar också att sticka och virka - men det gör jag bara på den mörka delen av året. På sommarhalvåret hinner jag inte för jag är inte inomhus tillräckligt länge :)
Vi har en båt också och att åka båt är något jag gillar - synd bara att det inte är fler sommarmånader om året. Åka skidor är också kul men det brukar inte bli mer än någon vecka per år, om ens det.
I familjen finns även fyra andra djur, som bor hemma hos oss. Det är Herr Morris och Amy som är dvärgkaniner. Piff och Puff är två hamstrar.
Hälften av familjen vill dessutom utöka djurantalet i familjen med några katter och en hund ... dessvärre är det som sagt bara hälften av familjen som vill det.
Det var lite om mig - imorgon blir inlägget bra mycket kortare - hihi :)
torsdag 11 november 2010
Nästkommande 30 dagar på bloggen
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Jag snodde iden, rakt av, härifrån!
Jag börjar imorgon, fredag 12 nov.
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Jag snodde iden, rakt av, härifrån!
Jag börjar imorgon, fredag 12 nov.
måndag 8 november 2010
Sammanfattning
Tävlings-säsongen är över (dock kvarstår en klubbtävling i stallet och KM på Årsta Runsten). Sammanfattningsvis:
* tävlat tre olika ponnyer
* tävlat 12 gånger på 10 veckor (en del har varit på veckodagar och någon helg var det två tävlingar, en hemma och en borta)
* lyckats riktigt bra några gånger
* misslyckats rejält
* förhoppnignsvis lärt sig något av båda sakerna
* fått rida ärevarv för första gången :) (men förhoppningsvis inte sista)
* tävlat Kakan för sista gången
* tävlat Cuba för första gången
När man skriver att man har tävlat 12 gånger på 10 veckor låter det helt sjukt galet men det är ändock 3 olika ponnyer som vi åkt med. Dock var jag rejält sliten de sista gångerna och det tror jag även E var (fast hon vill absolut inte erkänna det) och kanske var det därför den sista hopptävlingen gick så enormt dåligt.
Här kommer en liten uppradning av vilka tävlingar och hur det gick:
21/8 Roo Gård LD Kakan = 1 rivn och 1 stop
28/8 Hemma 50+70cm Kakan = 2a plac, 50+70cm Nido
5/9 Gladö 1a omg Allsvenska Div II - LC Kakan = felfri i både lagklassen och förklassen
11/9 Mälarhöjden LC Nido = 1 rivn och 1 stop
22/9 Runsten (pay&jump) Nido 70cm = felfri, 80cm = 1 rivn.
26/9 Tyresö Nido LC = felfri
27/9 Rastaborg SkolDM Kakan LC = utesl
2/10 Siggesta Nido LC = felfri, Cuba LC = 1 rivn
3/10 Hemma TREC Nido = placerad
9/10 Sollentuna Nido LB = utesl
16/10 Södertörn Nido 80cmx2 = riktigt dåliga rundor, Cuba 90cm = riktigt dålig runda
17/10 Botkyrka Dressyr Nido = 6e plac av 18 ekipage
Jag ser ändå fram emot nästa år och nästa tävlingssäsong. Målet för nästa år är att E ska kvala in Nido i Ridsportsförbundets ungponny-tävling för 6-åringar. Kvalen går från mars - sept i LA-höjd. Även finalerna går i LA-höjd. Inga omhoppningar :) Detta är målet - sedan får vi se om barn och ponny är mogna för detta. Fungerar det inte nästa år kanske det fungerar näst-nästa.
Och till er som tror att det är JAG som puschar för detta - lugn lugn - säger E att hon vill börja spela schack så får hon det :)
* tävlat tre olika ponnyer
* tävlat 12 gånger på 10 veckor (en del har varit på veckodagar och någon helg var det två tävlingar, en hemma och en borta)
* lyckats riktigt bra några gånger
* misslyckats rejält
* förhoppnignsvis lärt sig något av båda sakerna
* fått rida ärevarv för första gången :) (men förhoppningsvis inte sista)
* tävlat Kakan för sista gången
* tävlat Cuba för första gången
När man skriver att man har tävlat 12 gånger på 10 veckor låter det helt sjukt galet men det är ändock 3 olika ponnyer som vi åkt med. Dock var jag rejält sliten de sista gångerna och det tror jag även E var (fast hon vill absolut inte erkänna det) och kanske var det därför den sista hopptävlingen gick så enormt dåligt.
Här kommer en liten uppradning av vilka tävlingar och hur det gick:
21/8 Roo Gård LD Kakan = 1 rivn och 1 stop
28/8 Hemma 50+70cm Kakan = 2a plac, 50+70cm Nido
5/9 Gladö 1a omg Allsvenska Div II - LC Kakan = felfri i både lagklassen och förklassen
11/9 Mälarhöjden LC Nido = 1 rivn och 1 stop
22/9 Runsten (pay&jump) Nido 70cm = felfri, 80cm = 1 rivn.
26/9 Tyresö Nido LC = felfri
27/9 Rastaborg SkolDM Kakan LC = utesl
2/10 Siggesta Nido LC = felfri, Cuba LC = 1 rivn
3/10 Hemma TREC Nido = placerad
9/10 Sollentuna Nido LB = utesl
16/10 Södertörn Nido 80cmx2 = riktigt dåliga rundor, Cuba 90cm = riktigt dålig runda
17/10 Botkyrka Dressyr Nido = 6e plac av 18 ekipage
Jag ser ändå fram emot nästa år och nästa tävlingssäsong. Målet för nästa år är att E ska kvala in Nido i Ridsportsförbundets ungponny-tävling för 6-åringar. Kvalen går från mars - sept i LA-höjd. Även finalerna går i LA-höjd. Inga omhoppningar :) Detta är målet - sedan får vi se om barn och ponny är mogna för detta. Fungerar det inte nästa år kanske det fungerar näst-nästa.
Och till er som tror att det är JAG som puschar för detta - lugn lugn - säger E att hon vill börja spela schack så får hon det :)
Mycket att göra
I fredags upptäckte jag att Cuba tappat en framsko :(
Men som tur är kommer en hovslagar till stallet på tisdag. Så det har inte blivit någon ridning sedan i torsdags. Men i och för sig har jag ju haft fullt upp ändå så det gör inte så mycket. I lördags tog vi sovmorgon :) Det gjorde vi även i söndags hihi
Runt lunchtid åkte jag och E till hopptävlingen på Sundby och nästan det första vi ser är T, som precis gjort sin första runda med omhoppning i lokaltävling på sin unghäst OCH blivit placerad. Verkligen jätteskojigt :) Synd vi missade prisutdelningen.
Vi stod en stund och pratade med T och hennes pappa och gick sedan in i ridhuset för att kolla på några ekipage. Då upptäckte vi att det var en tjej som var skadad och dom väntade på ambulans :(
Hon hade ramlat av före ett hinder och ramlat på huvudet. Efter en låång stund komr en ambulans och dom pysslade med tjejen en stund. Sedan ropade dom i högtalarna att nu väntar man på en ytterliggare en ambulans. Så kom den också och efter lite mer tid ropade man att nu väntar man en helikopter så ALLA hästar måste bort, in i trp och i stall. Det känns som det måste vara rätt så illa om man väljer att hämta tjejen i helikopter - det är jättenära till sjukhuset. Usch - det var verkligen otäckt.
Efter det åkte vi till stallet och fixade till alla hästar.
Idag har jag jobba själv. Åkte ut extra tidigt så att hästarna skulle få komma ut i tid, även fast jag var själv. Så klockan 9.15 var alla hästar ute OCH hela stallet sopat :)
Sedan mockade jag 7 boxar och lunchfodrade. Jag avslutade det hela med att drutta på ändan och sträcka något en ena armen :(
Men som tur är kommer en hovslagar till stallet på tisdag. Så det har inte blivit någon ridning sedan i torsdags. Men i och för sig har jag ju haft fullt upp ändå så det gör inte så mycket. I lördags tog vi sovmorgon :) Det gjorde vi även i söndags hihi
Runt lunchtid åkte jag och E till hopptävlingen på Sundby och nästan det första vi ser är T, som precis gjort sin första runda med omhoppning i lokaltävling på sin unghäst OCH blivit placerad. Verkligen jätteskojigt :) Synd vi missade prisutdelningen.
Vi stod en stund och pratade med T och hennes pappa och gick sedan in i ridhuset för att kolla på några ekipage. Då upptäckte vi att det var en tjej som var skadad och dom väntade på ambulans :(
Hon hade ramlat av före ett hinder och ramlat på huvudet. Efter en låång stund komr en ambulans och dom pysslade med tjejen en stund. Sedan ropade dom i högtalarna att nu väntar man på en ytterliggare en ambulans. Så kom den också och efter lite mer tid ropade man att nu väntar man en helikopter så ALLA hästar måste bort, in i trp och i stall. Det känns som det måste vara rätt så illa om man väljer att hämta tjejen i helikopter - det är jättenära till sjukhuset. Usch - det var verkligen otäckt.
Efter det åkte vi till stallet och fixade till alla hästar.
Idag har jag jobba själv. Åkte ut extra tidigt så att hästarna skulle få komma ut i tid, även fast jag var själv. Så klockan 9.15 var alla hästar ute OCH hela stallet sopat :)
Sedan mockade jag 7 boxar och lunchfodrade. Jag avslutade det hela med att drutta på ändan och sträcka något en ena armen :(
fredag 5 november 2010
Får jag presentera
min nya medryttare - M. Hon är 12 år och kompis med E. Hon och E började rida tillsammans på Botkyrka när de endast var 3-4år. Dom rider likadant, har fått sin grund av samma instruktör och det märks. Cuba gillar sin nya ryttare och det känns bra.
Idag kom hon och red för 2a gången och det såg så bra ut.
Idag kom hon och red för 2a gången och det såg så bra ut.
torsdag 4 november 2010
Poängtera
Jag vill poängtera att jag inte menade något illa i mitt förra inlägg om fodervärdar. Jag skrev bara att de som jag har pratat med som haft sina ponnyer/hästar ute på foder inte varit nöjda. Jag skrev inte och menade inte att ALLA som lånar en häst på foder tar dåligt hand om den. Absolut inte. Då skulle jag aldrig i livet ha lånat ut honom. Jag har ju själv haft en ponny på foder och så älskad och pedantskött som han var under vår tid ...
Vi är i alla fall fortfarande ledsna. Varje gång jag går in i stallet känns det tomt, han stod ju precis innanför dörren och hälsade en ofta välkommen. Det finaste hjärtat i "flocken" är inte hemma och det känns.
Jag saknar honom mycket, mycket mer än vad jag saknade Zorino när han åkte ... konstigt nog, det trodde jag inte.
Vi är i alla fall fortfarande ledsna. Varje gång jag går in i stallet känns det tomt, han stod ju precis innanför dörren och hälsade en ofta välkommen. Det finaste hjärtat i "flocken" är inte hemma och det känns.
Jag saknar honom mycket, mycket mer än vad jag saknade Zorino när han åkte ... konstigt nog, det trodde jag inte.
tisdag 2 november 2010
Kakan
har flyttat till Hudviksvall - där han ska leva lyxliv på lösdrift och ingå i en liten privat verksamhet, gå lite lektioner ibland, delta på lite pay&jump m.m.
Jag fick erbjudande om att ta med Kakan dit när en annan ponny skulle dit och tänkte att det nog var ett himla bra alternativ för honom. Sagt och gjort. Vi åkte på rotmos.
Nu 24 timmar efter att vi åkte hemifrån är vi hemma igen och lite sorligt känns det nog allt. MEN efter att ha sett hur fint han får ha det så är det ändå ett jättebra alternativ - när vi nu inte har egen gård där han kan gå och lulla.
Det som ändå gnager lite är att ALLA jag känner som lämnat ut sina hästar på foder har ångrat det efteråt, alla får tillbaka hästar i sämre skick än de lämnade ifrån sig. Sedan är det ju den aspekten att man när man köper ett djur tar på sig ansvaret för det - lämnar man det sedan i andra händer, men ändå äger det, så har man ju ingen kontroll längre.
Jag får hoppas att detta är ett undantag och jag känner att hon som har hand om honom nu är en otroligt pålitlig människa och kan väldigt mycket om hästar.
Jag fick erbjudande om att ta med Kakan dit när en annan ponny skulle dit och tänkte att det nog var ett himla bra alternativ för honom. Sagt och gjort. Vi åkte på rotmos.
Nu 24 timmar efter att vi åkte hemifrån är vi hemma igen och lite sorligt känns det nog allt. MEN efter att ha sett hur fint han får ha det så är det ändå ett jättebra alternativ - när vi nu inte har egen gård där han kan gå och lulla.
Det som ändå gnager lite är att ALLA jag känner som lämnat ut sina hästar på foder har ångrat det efteråt, alla får tillbaka hästar i sämre skick än de lämnade ifrån sig. Sedan är det ju den aspekten att man när man köper ett djur tar på sig ansvaret för det - lämnar man det sedan i andra händer, men ändå äger det, så har man ju ingen kontroll längre.
Jag får hoppas att detta är ett undantag och jag känner att hon som har hand om honom nu är en otroligt pålitlig människa och kan väldigt mycket om hästar.
I bakgrunden ser man ligghallen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
