fredag 28 maj 2010

Vet inte vad jag ska göra

Igår kändes det som att det enda möjliga var att sälja Zorino men så kom Torill med en idé - köra in honom och träna dressyr i vagn istället. Och ju mer jag tänker på det desto mer lockande blir det ... det finns dock massor av saker man måste tänka över innan dess. Min första tanke var att sälja så fort som möjligt eftersom det kommer bli fruktansvärt jobbigt ...
men nu lutar det åt att tänka över det här i lugn och ro över sommaren - kanske försöka hitta någon som kan underhålla hans goda kondition och även trimma honom lite i dressyren över sommaren. I fall jag ska sälja honom på sensommaren måste han ju vara i bra form.

Att skiljas från honom skulle var bredrövlig hemskt MEN jag vill hålla för vanligt liv även om 20 år. Jag kan inte tänka mig att bli invalidiserad om 20 år för att jag inte kan låta bli att rida nu. Och om jag måste välja mellan att skiljas från Zorino för att kunna ha möjlighet att köpa en häst som jag kan rida ibland och inte träna med - tja då är jag rädd att Zorino får lov att åka sin väg. Dessutom om man ska tänka på honom också så är det nog lite roligare att få komma till någon som kan träna och rida såsom han faktiskt gillar att göra. Till skillnad från t.ex Sudden och Kakan så gillar Zorino ridhuset *haha*.

Ett liv utan ridning och hästar känns inte som ett liv överhuvudtaget!

4 kommentarer:

Maria sa...

Usch vad tråkigt för dig. Ett liv utan hästar & ridning kan jag inte tänka mig! Men man måste väl lyssna på kroppen (och läkarna).

Hoppas du hittar en lösning på ditt dilemma.

VildeKaja sa...

som sagt.. hör av dig om du vill. Kan kanske vara en bra idé att sätta igång nu under sommaren när hästarna är lite sommarslöa.. ! Kom med på en träning/tävling någongång och få lite inspiration. :)

Ida sa...

Men usch va tråkigt P!!
låter inte som någon höjdare...

Tror helt klart att du har en bra ide med att köra in honom =)

Glada hälsningar
Ida i stallet =)

Ewa sa...

Nöden är uppfinningarnas moder vettu - varför inte köra istället? Det kanske är urkul när man väl får till det? Du kommer säkert på nåt för utan hästarna kan man ju inte vara...
Kram på dig!