Jag sitter här och har tusen miljoner tankar, känslor och ord som vill ur mig ... men det är svårt.
Om bara några dagar händer något som kommer förändra mitt liv - väldigt, väldigt mycket. Vi ska flytta och livet kommer inte att vara sig likt. Allt kommer förändras. Nytt ställe, nya människor, nya hästar, nya rutiner, nya regler.
Jag ska ta farväl av människor som betyder så himla mycket, några av dem har varit med mig från början på den här häst-"resan" och några kommit in i mitt liv lite senare. Jag gillar inte farväl och att säga adjö.
Människor som inte har med den här delen av häst-livet att göra tror att denna förändring bara är till fördel för mig, Emma och hästarna men så är det inte.
Hur ska jag klara min hästvardag utan t.ex min extradotter som varit med på HELA resan? Hon blev en del av mitt liv för lite mer än fyra år sedan. Plötsligt satt det en kaxig liten madam på 13 år uppflugen på boxväggen och frågade om hon fick hjälpa mig med Sudden. Och aldrig att jag har ångrat att jag sa ja den gången. Allt som vi har lärt varandra!
Hur ska jag klara mig utan Sudden? Min allra första finaste lilla häst ... och såklart kommer jag sakna hans nuvarande ägare också. Hon som tycker jag är "allsmäktig" :)
Mest av allt - hur ska jag klara mig utan en av mina allra bästa vänner? Hon som ALLTID vet råd när något händer, som man ALLTID kan fråga och hon har ALLTID ett svar - oftast ett bra svar också!
Det finns såklart fler jag kommer sakna - jättemycket! men det är framför allt dessa fyra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tack snälla för den fina kommentaren om min film! Det är nog en kombination av både häst & ryttare! Jag vet att min sits kan vara bättre!!!
Åh visst känns det sorgligt att flytta från sina vänner! det är tur att det finns telefon/mail mm så man fortfarande kan hålla kontakten. Men det är ju inte samma sak att INTE ses VARJE dag!
Har alla fått nya stallplatser? För jag antar att ingen får stå kvar?
vi kanske ses på BRS på söndag! Då är det dags för KM igen för min del!!! Minsta ryttaren på största hästen!!!
Usch! Förstår vad du menar, det är ju alltid en del av hjärtat man har lämnat på varje sida Sverige... Men vem vet vad framtiden har i sitt sköte? Kanske kommer ni tillsammans igen på något bättre ställe? Tappa in hoppet!
Massa kramar :-)
Uräkta, men en extradotter är väl inget man bara blir av med sådär. Nog tror jag att hon vill hjälpa dig/er i fortsättningen också!
Men jag förstår vad du menar, jag tycker också att det ska bli tråkigt att mista en del människor som jag faktiskt har fått lite kontakt med på senare tid. Det har ju alltid varit en trygghet att veta att du funnits där... Vi får hoppas att vi återförenas en dag...
Stor kram till dig!
// Pia
Du som är allsmäktig borde veta att mig och Sudden blir du inte av med i första taget! Vi måste ju hälsa på varandra. Och även om man inte "bor" tsm med sin gud så har man den alltid med sig :)<3
Men Pernilla, se det lite så här, en vacker dag kommer jag sitta på din trapp ;).
Men det kommer kännas konstigt att inte ha någon att fråga varje dag... Men vi får se till att hitta någon stans där vi alla får plats :D ...
Och gillade idén om påsk :).
Vi ses i em :D <3
Skicka en kommentar