Lite bilder kanske

Längtan

Som vi längtar efter söndagen nu! Då hämtar vi lilla Russe ...

Igår köpte jag bruna stigläder, brun sadelgjord, nya stigbyglar, nytt brunt träns och fixade alltihopa på den nya sadeln ... Sud blev jättefin i allt det bruna. Sedan fick tjejen som ska tävla Sud i skoldm, prova utrustningen. Själv satt jag upp och testade hur ont det gjorde i ryggen att rida. Skritt och trav gick bra men inte galopp ... :-(

Olyckor

Varför drabbas just jag av så mycket olyckor?

I fredags lånade jag en häst från ridskolan och red ut tillsammans med Suddens förra ägare. Hon var på tillfälligt besök över dagen. Efter en lång härlig galopp stannade vi och svängde in i skogen för att rida hemåt. Då plötsligt bockar River (hästen jag red) och inte bara en gång utan två ... visp låg jag på marken. Slog naturligtvis i svanskotan och sträckte mig i ljumsken. Dessutom stack River ... visserligen inte så långt men ändå. Vi fick lirka lite med honom innan vi fick tag i honom. Jag satt upp igen och det gjorde faktiskt mindre ont än att gå.

På em kände jag att det gjorde så ont att jag ville åka och kolla. Åkte in till akuten. De hittade blod i urinen och skickade iväg mig på röntgen. Som tur var visade den inga skelettskador utan bara skador i mjukdelarna. Fick med mig smärtstillande som jag tog innan jag gick och la mig på kvällen. Det vara den lilla detaljen att tabletten innehåll ngn typ av kemiskt morfin, och det tål inte jag. Jag låg i den där vidriga morfin-dimman hela natten utan att kunna somna. Precis samma som när jag opererade bort bindtarmen för några år sedan. På morgonen började jag må illa och sedan var jag helt borta hela dagen. Dels kräktes jag flera gånger och dels var jag helt borta i morfin-dimman. Så fort jag la igen ögonlocken somnade jag samtidigt som jag mådde illa precis hela tiden. Det var helt vidrigt!! Först klockan fem på em började jag känna mig som en människa igen.

Idag har jag ont i hela nedre delen av ryggen och jag har sträckt mig i ljumsken så i vissa rörelser kan jag inte stödja på benet. Jag blir så himla trött!!

Så här såg det ut

Får jag lov att presentera "Russe" - vår nya b-ponny till E och R. En hyrponny som vi ska hyra i 9 månader framåt. Ett gotlandsruss, som namnet kanske antyder ;-) som är 18 år och världens snällaste. Om man ska döma av tjejernas snack så kommer han att vara världens mest omhudlade ponny i 9 månader framöver *hihi*.

Underbart

Fick låna en av de andra privathästarna i stallet igår för Å skulle rida Sud och vi ville rida tillsammans i skogen. Det blev en underbart trevlig upplevelse. Dels hade jag aldrig ridit den hästen förrut och han är verkligen trevlig och dels var det en sån underbar kväll. Först tog vi in hästarna och Sud fick massor av hö som han fick god tid på sig att äta upp. Under tiden stod Affe och vilade lite medan jag och Å pysslade runt lite med annat. När Sud hade ätit upp nästan allt hö borstade och pysslade vi om hästarna en stund. När vi red ut hade klockan blivit halv åtta och den värsta hettan var över - det var riktigt skönt ute. Vi red stocken mot galoppbacken. Ner för backen och så vände vi och galopperade upp för hela backen och en liten bit till. Sedan travade vi bort mot Bergavägen. Skritt ner för den branta backen och trav uppför. När vi kom till stigen som leder hem kände vi oss inte riktigt klara utan vi tog en sväng bort mot vägen också och pyttelite galopp till i en uppförsbacke. Vi hade verkligen trevligt! Hoppas vi hinner mer sånt innan vintern kommer!!

Skrutt

Nu så är han hemma igen - tack och lov. Och så skruttig han är - han har blivit jättemager och tappat jättemycket muskler.

I alla fall gick resan bra, vi åkte ner på fredagkvällen och kom fram ganska sent. Vi sov på ett vandrarhem i byn närmaste Borgholm. På morgonen åkte vi först hem till våra vänner och sedan till stallet och träffade Sud. Han hade inte fått gå ut i hagen på morgonen så jag bestämde mig för att rida en stund så han fick röra på sig lite innan den långa transporten hem.

Det var verkligen helt underbart att rida igen för första gången på 6 veckor. Vi red på en äng en bit bort och det har jag aldrig gjort förrut. Det var lite fantastiskt som jag hade tänkt mig. Han kändes pigg och fräsch och väldigt glad. Jag däremot är inte lika bra form ... *haha*.

Efter ridturen skulle vi lasta och med förra lastningen i åtanke så visste vi ju inte hur lång tid det skulle ta. Men det tog inte längre än 20 minuter ungefär. Och denna gång var han aldrig rädd - bara "larvig", han ville väl testa och se om han skulle slippa stå i transporten om han vägrade ett par gånger. Men till slut övertalade vi honom att gå upp i vagnen och så bar det av hemmåt. Vi sträckkörde, nästan. Vi stannade bara för att kissa och köpa dricka och något litet att äta för vår del och naturligtvis för att tanka. Det drar en del när man har en 500kg tung häst bakom + släpet. Denna gång hade vi hyrt ett jättefint släp som vi är sugna på att köpa ...

Hem kom vi, efter bara 6 timmar lite drygt. Väl hemma så lastade vi ur honom och lät honom äta en stund i en lånad box innan vi släppte honom i stallets sommarhage. Där hälsade alla de andra hästarna honom välkommen. Själv hade vi blivit bjudna på middag av snälla Å och J - och det var mumsigt kan jag lova. Efter att inte ha ätit på hela dagen i stort sett smakade maten gudomligt gott.

Idag tog jag in honom en stund på dagen för att se till att han åt, både hö och en rejäl giva kraft-foder. Så ska jag göra nu och så hoppas jag att han äter upp sig igen. Moa har lovat att hjälpa till att rida honom i form igen.

Tomorrow

Yes ... i morgon åker vi. Åhh så jag längtar. På lördag är vi hemma igen och då får han gå direkt ut i sommarhagen med alla de andra hästarna i stallet - alla hans goa kompisar och framför allt hans bästis Lewis. Och sedan på söndag så ska jag rida igen för första gången på över en månad. Känns lite konstigt men jag längtar. Men framför allt så längtar jag efter att få krama och pussa på min skrutt. Snart snart ...

Fortfarande

Min älskade skrutt är fortfarande på sommarbete. Men på fredag, äntligen åker vi ner till Öland för att hämta hem honom. Åhh vad jag längtar och vad jag saknar honom. Han har haft en underbar sommar. Sommarbete, massor av gott grönt gräs, nya fina hästkompisar och lagom mycket ridning. Nästan bara kravlös ridning i skog och mark men ändå lite motion så han inte tappar så mycket. Och nu när han kommer hem får han fortsätta gå på sommarbete någon eller några veckor till - det är lyxigt. Men då ska jag rida - VARJE dag.

Så var det gjort

Jag började dagen med att tömma Suddens box på torv och att skrubba rent den. Det var både jobbigare och tog längre tid än jag hade trott. Jag och Hanna var inte klara förrens strax efter tio och ungefär då kom Nicklas med transporten. När vi hade packat ihop allting och satt på transportskydden på hästarna var det dags att lasta. Vi började med Sudden. Jag tog honom och gick mot transporten och efter lite övertalning gick han så snällt upp i transporten. Väl där ramlade något som stod på andra sidan, varpå han blev jätterädd och stack direkt. Sedan tog det 2 timmar att övertala honom att gå upp igen. Så med en försening på nästan tre timmar kom vi äntligen iväg från Pärlviken. Resan gick jättebra men tog ändå 6 timmar och det var lite jobbigt. Vi var framme på Äpplerums lantgård vid strax före halv åtta på kvällen. Vi lastade av hästarna och tog en promenad med dem och sedan visade vi dem deras boxar inne i den ena stallet. Äpplerums lantgård är verkligen en idyll, jättevackra omgivningar och flera pittoreska stallbyggnader plus massor med andra djur.
Nicklas, jag och Emma hade hyrt ett rum på gården för den första natten, vi la in våra saker och åkte sedan iväg till Wickholms stuga. Där lämpade vi av alla barnen och åkte sedan för att handla lite middagsmat. Middagen intogs vid halv elva på kvällen och efter det var vi alla helt slut. Jag, Nicklas och Emma åkte iväg till vårt lilla rum på Äpplerum och vi somnade nog allihopa inom loppet av några minuter, trötta som vi var. Nästa morgon åkte Nicklas hem redan vid 6-snåret. Emma och jag sov ut och släppte sedan Sudden i hagen. Där fanns redan två andra inackorderingar, ett sto och en valack och så två av gårdens egna ston. De båda stona på gården var väldigt dominanta och högljudda. Jag tror Sudden blev lite perplex ... det var ett himla liv på damerna. Den andra valacken däremot sökte sig lite till Sudden och ville hälsa. De såg ut att komma överens. När vi senare under dagen gick en tur till hagen för att se hur det gick så fann vi Sudden helt ensam längst bort i ena änden av hagen.
Jassi och Hanna skulle iväg till sitt läger så vi följde med. När vi hade lämpat av dem åkte vi hem med alla småtjejer. Jag och Anette åkte till Äpplerum för att rida. Vi tog en ca timmes ritt ute i skog och mark. Vilka omgivningar, helt otroligt underbart vackert. Det enda som var jobbigt var alla bromsar som besvärade Sudden en hel del men det gick bra ändå. Jag hade, min klumpedunsa glömt flygsprayen hemma i garaget. Det var inte det enda jag hade glömt. I villervallan som blev när det tog så lång tid att lasta honom glömde jag både hans flyghuva och hans grimskaft. Nicklas fick lov att skicka flyghuvan när han kom hem, han fann inte grimskaftet, så jag köpte ett nytt. Efter ridturen, som var jättehärlig, åkte vi hem och åt middag. Även den kvällen somnade vi gott. På måndagen var det dags för Lovisas och Britts ridläger. Anette skjutsade dem medan jag och Emma åt frukost. Sedan promenerade vi på lilla Alvaret och efter det tog vi en tur in till Borgholm för att äta lunch. På eftermiddagen åkte vi ut till ridlägret för att hämta småtjejerna - de hade haft en jättefin dag. Vi skjutsade hem Lovisa och Britt och åkte sedan för att rida, både Anette och jag och Emma. Emma fick låna en liten underbart söt b-ponny som heter Lafayette. Henne hade jag god lust att ta med hem! Emma tyckte hon var jättekul att rida. Efter middagen besämde jag mig hastigt och lustigt för att åka hem. Jag kände att jag inte riktigt orkade med att säga hejdå till Sudden. Det känns helt kass att åka iväg från honom i fem veckor. Som jag kommer att sakna honom. Nästa sommar ska jag inte lämna iväg honom så här!!

Ändrade förhållanden

Igår sa min ena medryttare upp sig. Så nu är vi bara två kvar ... jag och Moa. När jag berättade detta för Moa sa hon att hon gärna tar två dagar per vecka. Åh vad skönt! Hon är så himla duktig med Sud så det kommer att vara ett ordentligt plus för min ridning att hon rider honom två dar i veckan.

Tiden på ridskolan är slut för Sud´s del. Det har gått jättebra. Han har fått gå mest med lite äldre/bättre ridskoleelever och han har skött sig exemplariskt. Mycket hoppning har det förstås blivit men det tycker han ju om.

T o m med jag hoppade, på sista grupplektionen för min del så hade vi hoppning. Jag provade, fast jag var rätt tveksam. MEN jag vågade och det kände jag mig nöjd med efteråt.

På lördag bär det av till sommarbetet på Öland. Det är med mycket blandade känslor. Visst är jag överlycklig över att få släppa honom på sommarbete, tänk så skönt för honom. Men jag vill ju inte vara utan honom i fem veckor - men men så blir det i alla fall. Han kommer att få det jättebra och jag håller på och suger ut det sista av dessa dagar, tillbringar mycket mycket tid hos honom och bara gosar, borstar mm för att få umgås! I och med att han åker iväg på bete så kommer jag inte att skriva här förrens vi hämtar honom igen. Jag hämtar honom i slutet på juli. Men det kommer en rapport från sjävla betesläppet på söndag.

Min häst är bäst!!!

Utan några som helst protester så ÄR det så! Bara så ni vet.

Igår lyckades jag med något som ni aldrig kan tro ... jag gjorde ett galoppombyte! Det ni! Jag har provat förrut men det var innan jag i teorin visste HUR man gör. Då berättade jag om det misslyckade försöket för min medryttare och dels berättade hon hur man gör rent teoretiskt och dels gav hon mig några goda råd. Och igår när allt kändes så bra så tänkte jag att jag skulle göra ett försök och tror ni inte att min bästaste bästa häst fattar vad jag menar .... JIPPI!!
Förutom det så övade jag mig på min usla vänstergalopp och provade lite nya "grepp" och fick till balansen 100 gången bättre än innan. Vilket fick honom att slappna av och bara rulla på i galoppen utan att hela tiden bryta av. Dessutom så fick vi till ett helt varv i högergalopp på hela fyrkanten utan ett enda avbrott. Summa summarum en underbart rid-dag igår.

Lån

Jag har lånat ut Sud till ridskolan några dagar. De har akut brist på friska hästar! Så mot lite betalning och att de mockar och fixar mat så får de låna honom i några dagar.

Igår kväll fick några vänners döttrar (2 systrar) rida på Sud. Det blev jättelyckat, de blev så himla glada. Emma har också visat intresse för att rida på honom igen så efter att tjejerna var klara så red hon en liten stund. Hon ska rida honom igen på torsdag.

Igår red Emma och hennes kompis på Filur och han envisades med att stanna och äta mitt i ridningen hela tiden vilket gjorde att tjejerna sa ifrån på skarpen. Då blev han rätt och slätt jättesur och stegrade sig och bockade av Maja. Sicken en!!

Frisk som en nötkärna

Skruttpållen är helt bra!

Morgonen när vi skulle till kliniken skulle jag åka i förväg till stallet och morgonfodra. Jag hade ställt klockan på fem och tänkte vara på stallet vid sex-tiden. Jag vaknade med ett ryck när klockan var fem minuter i sex!!! JAG som aldrig försover mig, som inte ens brukar kunna sova ordentligt natten innan jag ska göra något speciellt. SUCK!. Ja, det var ju bara att kasta på sig kläderna och åka iväg. Ingen frukost, inte ens något att dricka. Nicklas fick ta med sig lite när han kom, någon halvtimme efter mig.
Att lasta honom tog bara ca 5 minuter och själva bilfärden till kliniken tog ca 40 minuter. Nicklas körde och snälla Moa som var med körde min bil. Väl där fick jag börja med att fylla i några papper och sedan kom vetrinären Ulrika. Jag fick förklara varför jag var där och hon kände igenom honom. Sedan sprang vi med honom fram och tillbaka några gånger och sedan gick vi ut och longerade. Hon tyckte att han såg lite knackig ut i de första varven med att han snabbt värmde bort det. In igen och böjprov på alla fyra, både högt och lågt. Då visade han hälta fram men inget som hon tyckte var konstigt. För säkerhetsskull röntgades han också. Men inget konstigt syntes på bilderna. Han hade en pålagring på höger kota fram men inget som hon tyckte var underligt med tanke på hans ålder. Hon förslog att vi inte skulle ställa av honom i sommar utan att vi rider honom hela sommaren. Vi skulle också tänka på lite längre uppvärmning och på att lägga in lite längre skrittpass under ett ridpass för att skona honom lite. Nu känns det bara såå himla skönt!!

Måste bara

få visa lite fina bilder som jag har tagit runt stallet den senaste tiden.