Hipp Hipp Hurra för mig (och min svägerska) idag!Titta vad fint jag fått:
måndag 31 januari 2011
Flytt-rapport
Flytten i lördags fick jättebra - snabbt tack vare fin-fin hjälp (TACK för det Helena). Hästarna installerades i sin hage och sina boxar och verkade tycka det var okej. Frampå em red Maja och Emma i ridhuset medans jag och Å snabbt slängdes in i "gemenskapen" - det var privathästmöte. Där satt vi i någon timme och jag fattade nada - kändes det som. Helt annorlunda regler, rutiner m.m. Men jag fick lite förklaringar efteråt så det klarnade. Bl a så ska alla hästar på anläggningen kunna ledas (och leds) med kejdegrimskaft. Något som mina aldrig blivit ledda med eftersom de är så enkla men men regler är regler och det är ju bara att efterleva.
På söndagen gick jag upp relativt tidigt och åkte till stallet (man släpper ut sina hästar själv på helgerna). Jag och Emma började dagen med att rida i stora ridhuset - något som jag aldrig gjort (trots att jag ridit några terminer på ridskolan) och också något som jag velat göra länge. Det var jättekul :)
Framåt femtiden på em kom jag sedan tillbaka och hämtade in dom. Då gick Nido på bakbenen in :(
Han är mycket mer stressad över hela situationen än vad Cuba är. Idag hade dock båda varit rätt stissiga vid intag. Men jag tror det lägger sig med tiden - nu börjar dom väl fatta att vi inte kommer åka tillbaka igen och då är det klart det kommer en reaktion.
Idag har jag varit halva dagen på ga stallet och städat ur den ena boxen. Rätt jobbigt för där låg bädd efter inte mindre än tre hästar varav den ena en rejäl bjässe på nästan 180cm i mkh ... med andra ord rätt tjock bädd (och rätt äcklig på sina ställen). I alla fall är just den delen avklarad nu :) Kvarstår att skura lite väggar, krubba och skåp. Det tar jag någon annan dag i veckan.
I morgon ska jag rida igen - och då hoppas jag på att det kan vara någesånär så man kan rida en sväng ute :)
På söndagen gick jag upp relativt tidigt och åkte till stallet (man släpper ut sina hästar själv på helgerna). Jag och Emma började dagen med att rida i stora ridhuset - något som jag aldrig gjort (trots att jag ridit några terminer på ridskolan) och också något som jag velat göra länge. Det var jättekul :)
Framåt femtiden på em kom jag sedan tillbaka och hämtade in dom. Då gick Nido på bakbenen in :(
Han är mycket mer stressad över hela situationen än vad Cuba är. Idag hade dock båda varit rätt stissiga vid intag. Men jag tror det lägger sig med tiden - nu börjar dom väl fatta att vi inte kommer åka tillbaka igen och då är det klart det kommer en reaktion.
Idag har jag varit halva dagen på ga stallet och städat ur den ena boxen. Rätt jobbigt för där låg bädd efter inte mindre än tre hästar varav den ena en rejäl bjässe på nästan 180cm i mkh ... med andra ord rätt tjock bädd (och rätt äcklig på sina ställen). I alla fall är just den delen avklarad nu :) Kvarstår att skura lite väggar, krubba och skåp. Det tar jag någon annan dag i veckan.
I morgon ska jag rida igen - och då hoppas jag på att det kan vara någesånär så man kan rida en sväng ute :)
fredag 28 januari 2011
Tårtkalas
Snart är det tårtkalas :)
Jag bjuder på avskedsfika på stallet i eftermiddag och imorgon bär det iväg på nya äventyr. Dock kommer jag tillfälligt tillbaka till Pärlviken snarare än man kan tro - hihi. Vi åker till Pärlviken med ponnysarna på måndagmorgon för då kommer hovis dit. Det kändes som enklast att göra så - även för hoivs.
Så på måndagmorgon ska jag för första gången lasta båda hästisarna helt själv ... hoppas nu att dom håller sig på "mattan" ... - annars får jag väl hoppas och tro att det finns någon på nya stället som kan ge mig ett handtag.Nu har Emma börjat skritta igång Nido. Vi tänkte kanske att han skulle vara lite lätt hysterisk men han var helt lugn. I går efter lunch släppte jag ut honom i Cubas hage och sedan satt jag i bilen och observerade dom i en timme. Hon markerar tydligt när han är för närgången eller om hon inte gillar något han gör. Men under tiden jag kollade på dom så hotade hon bara och han var snabb att flytta sig. Men dom lekte lite också så det blir nog bra det här :)
torsdag 27 januari 2011
Att skiljas är att dö en smula
Jag sitter här och har tusen miljoner tankar, känslor och ord som vill ur mig ... men det är svårt.
Om bara några dagar händer något som kommer förändra mitt liv - väldigt, väldigt mycket. Vi ska flytta och livet kommer inte att vara sig likt. Allt kommer förändras. Nytt ställe, nya människor, nya hästar, nya rutiner, nya regler.
Jag ska ta farväl av människor som betyder så himla mycket, några av dem har varit med mig från början på den här häst-"resan" och några kommit in i mitt liv lite senare. Jag gillar inte farväl och att säga adjö.
Människor som inte har med den här delen av häst-livet att göra tror att denna förändring bara är till fördel för mig, Emma och hästarna men så är det inte.
Hur ska jag klara min hästvardag utan t.ex min extradotter som varit med på HELA resan? Hon blev en del av mitt liv för lite mer än fyra år sedan. Plötsligt satt det en kaxig liten madam på 13 år uppflugen på boxväggen och frågade om hon fick hjälpa mig med Sudden. Och aldrig att jag har ångrat att jag sa ja den gången. Allt som vi har lärt varandra!
Hur ska jag klara mig utan Sudden? Min allra första finaste lilla häst ... och såklart kommer jag sakna hans nuvarande ägare också. Hon som tycker jag är "allsmäktig" :)
Mest av allt - hur ska jag klara mig utan en av mina allra bästa vänner? Hon som ALLTID vet råd när något händer, som man ALLTID kan fråga och hon har ALLTID ett svar - oftast ett bra svar också!
Det finns såklart fler jag kommer sakna - jättemycket! men det är framför allt dessa fyra.
Om bara några dagar händer något som kommer förändra mitt liv - väldigt, väldigt mycket. Vi ska flytta och livet kommer inte att vara sig likt. Allt kommer förändras. Nytt ställe, nya människor, nya hästar, nya rutiner, nya regler.
Jag ska ta farväl av människor som betyder så himla mycket, några av dem har varit med mig från början på den här häst-"resan" och några kommit in i mitt liv lite senare. Jag gillar inte farväl och att säga adjö.
Människor som inte har med den här delen av häst-livet att göra tror att denna förändring bara är till fördel för mig, Emma och hästarna men så är det inte.
Hur ska jag klara min hästvardag utan t.ex min extradotter som varit med på HELA resan? Hon blev en del av mitt liv för lite mer än fyra år sedan. Plötsligt satt det en kaxig liten madam på 13 år uppflugen på boxväggen och frågade om hon fick hjälpa mig med Sudden. Och aldrig att jag har ångrat att jag sa ja den gången. Allt som vi har lärt varandra!
Hur ska jag klara mig utan Sudden? Min allra första finaste lilla häst ... och såklart kommer jag sakna hans nuvarande ägare också. Hon som tycker jag är "allsmäktig" :)
Mest av allt - hur ska jag klara mig utan en av mina allra bästa vänner? Hon som ALLTID vet råd när något händer, som man ALLTID kan fråga och hon har ALLTID ett svar - oftast ett bra svar också!
Det finns såklart fler jag kommer sakna - jättemycket! men det är framför allt dessa fyra.
onsdag 26 januari 2011
Det kanske kommer gå trots allt
Igår red först jag en stund och sedan fick Emma sitta upp. Vi försöker vänja tussan vid att ha bett i munnen. Jag fick tipset/rådet att testa med fasta ringar så att det blir så stilla som möjligt. Vi har ju provat lite olika varianter i några dagar nu men hon fipplar fasligt med munnen och tungan. När jag red tyckte jag det gick rätt bra, det var mest när jag skulle stanna som hon fipplade och sträckte ut tungan. I alla fall bad jag Emma hoppa upp och rida lite för jag ville se hur det ser ut från marken. Och det såg jättebra ut. Cuba blev alldeles avslappnad och såg faktiskt ut att trivas :) hon gillade nog med Emmas hand. Dock behöver nog min lilla dotter öva lite på att göra avsaktningar för då körde Cuba upp huvudet och visade rätt ordentligt (för att vara hon) att hon INTE gillade tygeltaget.
Kanske kan det gå att tävla dressyr på henne trots allt :)
DET vore himla roligt.
Emma ska ju vara med i allsvenskan div III i år och då vill hon ha med sig båda ponnysarna och tävla båda två i förklassen och sedan välja den ponnyn som det känns bäst med i själva lagklassen.
Jag har fått kontakt med den tjej som hade Cuba innan vi köpte henne. Hon berättade bla att Cuba var rädd för ALLT när hon kom till dom. Det är så extremt svårt att tänka sig det - hon som är så väldigt cool i precis alla lägen.
Kanske kan det gå att tävla dressyr på henne trots allt :)
DET vore himla roligt.
Emma ska ju vara med i allsvenskan div III i år och då vill hon ha med sig båda ponnysarna och tävla båda två i förklassen och sedan välja den ponnyn som det känns bäst med i själva lagklassen.
Jag har fått kontakt med den tjej som hade Cuba innan vi köpte henne. Hon berättade bla att Cuba var rädd för ALLT när hon kom till dom. Det är så extremt svårt att tänka sig det - hon som är så väldigt cool i precis alla lägen.
måndag 24 januari 2011
Findotter och finponny
Emma lär båda hästarna att skritta, trava, galoppera och sakta av med hjälp av endast röstkommandon. Det är vääldigt bra för mig, så slipper jag använda skänklarna (och därmed också knäna). Man bara smackar, sss:ar och "pussar" så skrittar, travar eller galopperar hästarna. Dessutom mycket värdefullt vid longering och tömkörning. Hon är bara så himla duktig min lilla dotter. Jag är visserligen väääldigt partisk men jag tycker hon har sån fin känsla för djuren (alla våra djur).
En film på detta finns här: Emma och Cuba "western-style"
Idag har jag "lekt" med Cuba - det fick bli dagens motion - att använda hjärnan istället för kroppen. Vi klickertränade med en pilatesboll inne i ridhuset (hon var helt lös). Jag ville egentligen lära henne att sparka på bollen - men det lyckades jag inte med. Däremot är hon numera jätteduktig på att backa och komma på kommando. Jag lyckades däremot med att lära henne röra på bollen med mulen - genom kommandot "Boll". Ska bli intressant och se om hon kommer ihåg det ordet nästa gång vi övar.
Efteråt krattade jag i ridhuset och då följde hon med mig HELA tiden.
En annan rolig sak som har hänt är att hon numera gillar gos. Redan från första början har hon varit väldigt noga med att visa att hon inte gillar när man klappar och borstar på hennes hals. Så fort man gör det i boxen så vänder hon sig bort. Är hon fastbunden på gånger accepterar hon det ju såklart utan att bli sur eller så men lös så vänder hon sig direkt bort. Hon har inte heller gillat att man står och gosar med henne (om hon får välja själv alltså). Men härom dagen så stod jag i hennes boxdörr (dörren stängd jag hängde över kanten) och bara tittade lite på henne precis innan jag skulle gå hem. Då kommer hon fram och jag sträckte jätteförsiktigt in handen och klappade lite. Så fick jag göra en låång stund :D
Samma sak i hagen idag - jag gick ut för att göra något (har glömt vad) och hon kom fram till mig och stoppade mulen i ansiktet på mig. Sedan stod vi så en lång stund, jag klappade försiktigt på halsen och huvudet och hon stod stilla och njöt.
Jag tror hon har accepterat mig och sånt värmer i hjärtat :D
En film på detta finns här: Emma och Cuba "western-style"
Idag har jag "lekt" med Cuba - det fick bli dagens motion - att använda hjärnan istället för kroppen. Vi klickertränade med en pilatesboll inne i ridhuset (hon var helt lös). Jag ville egentligen lära henne att sparka på bollen - men det lyckades jag inte med. Däremot är hon numera jätteduktig på att backa och komma på kommando. Jag lyckades däremot med att lära henne röra på bollen med mulen - genom kommandot "Boll". Ska bli intressant och se om hon kommer ihåg det ordet nästa gång vi övar.
Efteråt krattade jag i ridhuset och då följde hon med mig HELA tiden.
En annan rolig sak som har hänt är att hon numera gillar gos. Redan från första början har hon varit väldigt noga med att visa att hon inte gillar när man klappar och borstar på hennes hals. Så fort man gör det i boxen så vänder hon sig bort. Är hon fastbunden på gånger accepterar hon det ju såklart utan att bli sur eller så men lös så vänder hon sig direkt bort. Hon har inte heller gillat att man står och gosar med henne (om hon får välja själv alltså). Men härom dagen så stod jag i hennes boxdörr (dörren stängd jag hängde över kanten) och bara tittade lite på henne precis innan jag skulle gå hem. Då kommer hon fram och jag sträckte jätteförsiktigt in handen och klappade lite. Så fick jag göra en låång stund :D
Samma sak i hagen idag - jag gick ut för att göra något (har glömt vad) och hon kom fram till mig och stoppade mulen i ansiktet på mig. Sedan stod vi så en lång stund, jag klappade försiktigt på halsen och huvudet och hon stod stilla och njöt.
Jag tror hon har accepterat mig och sånt värmer i hjärtat :D
Tävlingsdebut
Igår lastade vi fin-söta Cuba och åkte iväg till Runsten där min medryttare gjorde sin tävlingsdebut på henne. Två fina felfria rundor i 60cm blev det. Dom var jätteduktiga båda två :)
Vi träffade Mia, som jag köpte mina ponnysar av och det var rätt länge sedan vi träffades så det var såklart jättekul :)
Lite trist kändes det att vara där utan Nido för meningen var att Emma skulle göra sin debut på 1 m. Men men huvudsaken är ju att Nido blir bra igen och han ÄR mycket bättre. Svullnaden har gått ner och halt är han inte. Igår fick han gå ut i sjukhagen och det uppskattade han jättemycket. Dessutom kom det fram en härlig sol och när vi kom tillbaka efter tävlingen stod han och solade :)
Idag inleder jag min sista vecka på Pärlviken med att jobba. Det känns väldigt tu-delat. Dels skönt och dels enormt tråkigt :(
Det finns människor och hästar jag kommer sakna - kanske för resten av livet och det finns sånt som jag tycker ska bli skönt att slippa. Men så är det kanske med det mesta här i livet ...
Vi träffade Mia, som jag köpte mina ponnysar av och det var rätt länge sedan vi träffades så det var såklart jättekul :)
Lite trist kändes det att vara där utan Nido för meningen var att Emma skulle göra sin debut på 1 m. Men men huvudsaken är ju att Nido blir bra igen och han ÄR mycket bättre. Svullnaden har gått ner och halt är han inte. Igår fick han gå ut i sjukhagen och det uppskattade han jättemycket. Dessutom kom det fram en härlig sol och när vi kom tillbaka efter tävlingen stod han och solade :)
Idag inleder jag min sista vecka på Pärlviken med att jobba. Det känns väldigt tu-delat. Dels skönt och dels enormt tråkigt :(
Det finns människor och hästar jag kommer sakna - kanske för resten av livet och det finns sånt som jag tycker ska bli skönt att slippa. Men så är det kanske med det mesta här i livet ...
fredag 21 januari 2011
Skadad ponny - uppdatering
Nu har vår fina lilla ponnyskrutt stått inne i sin box i flera dagar - han är lite rastlös när vi kommer och vill gärna gosa och är lite överallt :) - men han klarar det ändå väldigt bra tycker jag. Dock dricker han dåligt, fast det gjorde han ju iof redan innan. Vi ger honom i alla fall en hink med betforvatten tre ggr om dagen i förebyggande syfte - så han inte får kolik. Han är också ute och går två ggr om dagen. Han haltar inte längre men om det beror på att han är bättre eller om det beror på att metacamen gör sitt - det förtäljer inte historien. I vilket fall är det skönt att se honom rätt så glad och pigg :)
Igår kväll klippte jag bort klinikens stödbandage och istället lindar jag själv båda bakbenen innan jag åker från stallet varje dag. Detta tas bort på morgonen av personalen. Det skadade benets skenben/sena är jämntjockt men det andra benet är än så länge fint. Såret ser fint ut.
Så här fin är vår godiskille varje kväll/natt :
Igår kväll klippte jag bort klinikens stödbandage och istället lindar jag själv båda bakbenen innan jag åker från stallet varje dag. Detta tas bort på morgonen av personalen. Det skadade benets skenben/sena är jämntjockt men det andra benet är än så länge fint. Såret ser fint ut.
Så här fin är vår godiskille varje kväll/natt :
onsdag 19 januari 2011
Skadad ponny-skrutt
Igår skulle jag vara ledig från stallet var det bestämt - men dels ville Emma åka ut och rida och dels tänkte jag fortsätta packa och städa lite. Så vi kom till stallet rätt sent och möts av en mycket halt liten ponnyskrutt - Nido. Han hade ett sår, som jag först trodde var jättestort men när jag spolat rent så såg det inte så farligt ut. Men hela benet ända ner till kotan var rejält svullet. Blev såklart orolig och ringde först vår ordinare vet. men hon svarade inte så jag ringde distrikt vet. Enligt henne så skulle jag lägga spritbandage och avvakta till dagen efter. Sagt och gjort - vilket i och för sig inte var det lättaste då jag inte hittade någon gaslinda men jag tog andra elastiska lindor (schackrutiga hihi) och när vi lämnade stallet så skrutten ut så här:
Jag hade utsläpp i morse så jag åkte tidigt ut. Släppte ut alla andra och tog sedan ut Nido för kontroll. Mycket halt, ville först inte ens gå ur boxen men sen var det som det släppte lite och han knatade glatt på ut i gången ... mot hö´t som låg kvar på golvet sedan kvällen innan. Tog av lindor och han var precis lika svullen. Ringde vår vanliga vet som direkt ordinerade klinikbesök. Ringde Stav och vi fick komma på engång - skönt! Åkte iväg efter det att jag hade fixat någon som kunde lunchfodra alla andra hästar. När vi kom dit rakade dom bort allt hår kring såret och det visade sig nästan bara vara skrapsår. Och själva svullnaden bedömde dom komma från själva "smällen". Så här såg han ut då:
Liiite trött :)
Själva såret såg ut så här:
Vad jag inte fattar är VAD som har hänt? Han var, enligt intagspersonalen igår, inte halt vid intag, inte svullen då heller. Det finns inget i hans box som han kan ha gjort sig såå illa på. Det måste vara en spark men varför skulle Cuba plötsligt få för sig att sparka honom för det första och varför var han inte halt vid intag? Dessutom var båda hästarn helt lugna vid intaget. Fattar ingenting ... :(
Han fick i alla fall Metacam i 8 dagar och ska stå på box i ca 4 dagar sedan sjukhage tills Metacamet är slut. Stackars ponnyskrutt :(
Själva såret såg ut så här:
Han fick i alla fall Metacam i 8 dagar och ska stå på box i ca 4 dagar sedan sjukhage tills Metacamet är slut. Stackars ponnyskrutt :(
Ponnyakuten igen
Igår kollade jag på ponnyakuten på SVT play och skrev ett litet inlägg om det. Idag läste jag Havrepappans inlägg om detsamma. Det visar sig att vi har väldigt lika åsikter - jag och Havrepappan.
Läs gärna hans inlägg här
och här publicerar han SVT´s svar på hans mail angående säkerheten i programmet
Jag, som inte har hållt på med hästar i hela mitt liv, som har gnällt och klagat över t.ex ridsportsförbundets "hysteriska" upplägg när det gäller säkerhet kring hästhantering (läs själva i Hästhållning i praktien av Mats Mellberg) m.m m.m tycker ändå att det ser helt galet farligt ut i programmet. Att man som förälder köper en häst som bockar hela provridningen? Att släppa ut tävlingsponnyn och dottern på framridningen fastän ekipaget är en fara - inte bara för sig själva utan för ALLA på framridningen? Varför? Är det kul med ridning om allt runtikring är så extremt besvärligt och farligt?
Man skulle kunna göra en parallell till en annan debatt - nämligen den om avel. Varför fortsätter man att avla på individer som uppenbarligen inte är bra?
Att rida och vara med hästar/ponnyer är något som ska vara roligt men man får aldrig aldrig glömma att det är ett flyktdjur och att dom väger väldigt väldigt mycket mer än oss och är väldigt mycket starkare.
Jag är mamma till en dotter som hanterar sin och andras ponnyer/hästar i stort sett varje dag - och jag är såklart väldigt mån om att det inte ska hända någon olycka. Den enda vägen, om jag ska forstätta låta henne hålla på med sin hobby, är ju att lära henne säker hästhantering. Sedan är det visst så att man kan slarva ibland - men det rätta beteenden måste ändå läras in. När man har så extremt snälla och väluppfostrade djur som vi har så är det jättelätt hänt att man slackar på säkertänkandet eftersom de aldrig uppträder illa MEN även här kan det hända saker - eftersom de är djur som lätt blir skrämda.
Jag undrar om dom som lastar häst utan handskar, speciellt med linor bakom en helt panikslagen häst, vet att brännskadorna i handen lätt kan gå ner ända till skelettet?
Läs gärna hans inlägg här
och här publicerar han SVT´s svar på hans mail angående säkerheten i programmet
Jag, som inte har hållt på med hästar i hela mitt liv, som har gnällt och klagat över t.ex ridsportsförbundets "hysteriska" upplägg när det gäller säkerhet kring hästhantering (läs själva i Hästhållning i praktien av Mats Mellberg) m.m m.m tycker ändå att det ser helt galet farligt ut i programmet. Att man som förälder köper en häst som bockar hela provridningen? Att släppa ut tävlingsponnyn och dottern på framridningen fastän ekipaget är en fara - inte bara för sig själva utan för ALLA på framridningen? Varför? Är det kul med ridning om allt runtikring är så extremt besvärligt och farligt?
Man skulle kunna göra en parallell till en annan debatt - nämligen den om avel. Varför fortsätter man att avla på individer som uppenbarligen inte är bra?
Att rida och vara med hästar/ponnyer är något som ska vara roligt men man får aldrig aldrig glömma att det är ett flyktdjur och att dom väger väldigt väldigt mycket mer än oss och är väldigt mycket starkare.
Jag är mamma till en dotter som hanterar sin och andras ponnyer/hästar i stort sett varje dag - och jag är såklart väldigt mån om att det inte ska hända någon olycka. Den enda vägen, om jag ska forstätta låta henne hålla på med sin hobby, är ju att lära henne säker hästhantering. Sedan är det visst så att man kan slarva ibland - men det rätta beteenden måste ändå läras in. När man har så extremt snälla och väluppfostrade djur som vi har så är det jättelätt hänt att man slackar på säkertänkandet eftersom de aldrig uppträder illa MEN även här kan det hända saker - eftersom de är djur som lätt blir skrämda.
Jag undrar om dom som lastar häst utan handskar, speciellt med linor bakom en helt panikslagen häst, vet att brännskadorna i handen lätt kan gå ner ända till skelettet?
tisdag 18 januari 2011
Ponnyakuten
Kollade just in senaste avsnittet på Ponnyakuten. Jösses säger jag bara ...
Det är några saker som slår mig - dels blir jag extremt förvånad över hur mycket okunskap det verkar finnas i vårt avlånga land och dels är jag väldigt glad över vilka extremt fina ponnysar jag har kommit över. Nu menar jag på intet sätt att det skulle vara min förtjänst men vilka exempel det finns - hua!
Familjen som lastade den mörka rätt stora ponnyn ... jösses - ingen i familjen hade ens handskar på sig - tjejen ingen hjälm.
Samma med hon som skulle ha in sin ponny i spolspiltan - inga handskar. Undrar om dom har en endaste liten aning om vilka brännskador som kan uppstå i händerna om hästen får för sig att dra :s
Det ska bli väldigt spännande att se hela säsongen :D
Det är några saker som slår mig - dels blir jag extremt förvånad över hur mycket okunskap det verkar finnas i vårt avlånga land och dels är jag väldigt glad över vilka extremt fina ponnysar jag har kommit över. Nu menar jag på intet sätt att det skulle vara min förtjänst men vilka exempel det finns - hua!
Familjen som lastade den mörka rätt stora ponnyn ... jösses - ingen i familjen hade ens handskar på sig - tjejen ingen hjälm.
Samma med hon som skulle ha in sin ponny i spolspiltan - inga handskar. Undrar om dom har en endaste liten aning om vilka brännskador som kan uppstå i händerna om hästen får för sig att dra :s
Det ska bli väldigt spännande att se hela säsongen :D
söndag 16 januari 2011
Min personlighet
Enlig ett test jag gjorde på nätet ... undrar just om det stämmer - har svårt att se det själv faktiskt:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.
fredag 14 januari 2011
Tandläkarbesök
Idag har jag och Emma varit iväg till tandläkaren med Cuba. Eftersom hon inte går att rida med bett - ville jag kolla upp hennes mun ordentligt. Hon har en jättefin mun och inga vargtänder. Däremot är hon superkänslig i mungiporna. Hon sederades med vanlig dos, Cuba "somnade" och tandläkaren skulle börja kolla, då märker tandis att så fort hon tar i mungiporna på Cuba så rycker hon till och försöker vända sig bort. Så dom fyller på med ytterligare lite sedering och sedan går det bra.Tandläkarens mest tänkbara förklaring är att hon är så känslig i mungiporna att det blir obehagligt med bett.
Vilken tur att hon fungerar så bra med hackamore :)
Jag skulle ju förstås vilja ha henne startad i lite dressyr så jag ska försöka att vänja henne med ett milt bett och sedan försöka gå över till ett delat (som man får använda i dressyr) och så får helt enkelt hennes ryttare vara extremt stilla och försiktiga i händerna. Alla som rider henne får försöka lära sig rida med andra delar på kroppen än just händerna. Det är väl alltid iof bra men i hennes fall kanske det är extra viktigt.
onsdag 12 januari 2011
Glader
var namnet idag :D
Jag har fått plats för mina två älsklingsponnier på Botkyrka ... kan liksom inte bli bättre - nära hem, vääälidgt nära till träning och jag får ha dom ute så länge jag vill på dagarna och dom får gå tillsammans. Jippi :D
Jag har fått plats för mina två älsklingsponnier på Botkyrka ... kan liksom inte bli bättre - nära hem, vääälidgt nära till träning och jag får ha dom ute så länge jag vill på dagarna och dom får gå tillsammans. Jippi :D
tisdag 11 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Startklara
Sådärja - nu är vi klara för tävlingssäsongen - ponnysarna är mätta :D
Cuba är 144 cm och har således inte växt en endaste millimeter på två år :S
Nido är 134,8cm och har växt 1,8cm på två år
Bra så! (Fast jag undrar lite varför hon inte växt?)
Jag är så extremt trött - blev lite sliten efter helgen, då bror och fru var uppe på besök. EXTREMT trevligt men jag inte ju inte skryta med att vi somnade tidigt. Och ändå var jag upp med tuppen alla dagar. Det börjar nu ta ut sin rätt och jag somnade nyss i soffan :(
Cuba är 144 cm och har således inte växt en endaste millimeter på två år :S
Nido är 134,8cm och har växt 1,8cm på två år
Bra så! (Fast jag undrar lite varför hon inte växt?)
Jag är så extremt trött - blev lite sliten efter helgen, då bror och fru var uppe på besök. EXTREMT trevligt men jag inte ju inte skryta med att vi somnade tidigt. Och ändå var jag upp med tuppen alla dagar. Det börjar nu ta ut sin rätt och jag somnade nyss i soffan :(
söndag 9 januari 2011
Ibland glömmer man
Jag har glömt att berätta om en rolig tävling som vi hade på stallet i fredags. Det var en dressyrtävling med "Kür". Man skulle visa upp alla gångarter, volt, halt, ryggning och antingen skänkelvikning, öppna eller sluta. Jättekul - alla fick skriva sina egna program och så red man till musik, som man också fick välja själv. Man kunde antingen vara i lag eller ensam och man fick klä ut sig och ha olika teman. Det var verkligen superroligt. Jättemånga var med och det blev verkligen en lyckad tävling.
Emma skrev ett fint program och valde själv musik. Dock valde hon ett musikstycke som tyvärr gick lite för fort vilket gjorde att hela programmet upplevdes som lite "hastigt" eftersom han redan var superduperpigg. Men det var ändå jättefint. Hon har aldrig skrivit/hittat på ett eget program förrut.
Jag filmade alla och tänkte göra en film men en liten snutt från varje ekipage.
Emma skrev ett fint program och valde själv musik. Dock valde hon ett musikstycke som tyvärr gick lite för fort vilket gjorde att hela programmet upplevdes som lite "hastigt" eftersom han redan var superduperpigg. Men det var ändå jättefint. Hon har aldrig skrivit/hittat på ett eget program förrut.
Jag filmade alla och tänkte göra en film men en liten snutt från varje ekipage.
lördag 8 januari 2011
Uppvärmning
Idag har vi varit iväg till Runstens Pay&Jump för lite uppvärmning inför tävlingsterminen. Emma startade Cuba i 60cm och det gick ganska bra. Dock blev hon väldigt tittig på ett hinder och Emma var lite "mesig" och vågade inte riktigt pressa henne. Så det blev två stop på den. Med Nido startade hon 80cm och 90cm och red två superfina felfria rundor. Han är verkligen så himla duktig :)
På framridningen
90cm
90cm
På framridningen
90cm
90cm
tisdag 4 januari 2011
Tur i oturen
Ibland har man lite flyt. Jag sitter och kollar igenom tävlingsterminen och inser att det finns 12 st regionala tävlingar inom tidsramen för kvalen till ungponny 2011. Av dessa 12 är det 6 st som är på relativt rimligt avstånd hemifrån (då menar jag på "rätt" sida om stan) och av dessa 6 st är 4 st på den anläggningen där vi ska står :D och 1 på Runsten. Som det kan bli :D
Det lönar sig
oftast med arbete. Två dagars dressyrkurs medförde två extremt mjuka och arbetsvilliga hästar idag. Väldigt kul att rida Cuba idag. Dock är jag ju, i vanlig ordning, rätt kass i mitt ben så högervarv är numera inte så roligt. Hon riktigt ramlar in mot mitten, hon känner väl av att jag inte kan stänga igen "dörren".
Emma och Nido hade en väldigt bra dag. Dom övade lite förvänd galopp och i ena varvet gick det klockrent, dessvärre blir det nog lite mer arbete i andra varvet. Allt galopp-arbete idag var över förväntan.
Gårdagens instruktör hade sagt till Emma att rida Nido i lite högre form i slutet av ridpassen så att han börjar bygga lite mer muskler kring sin (rätt så) taniga hals. Det gick superbra :) idag.
Emma och Nido hade en väldigt bra dag. Dom övade lite förvänd galopp och i ena varvet gick det klockrent, dessvärre blir det nog lite mer arbete i andra varvet. Allt galopp-arbete idag var över förväntan.
Gårdagens instruktör hade sagt till Emma att rida Nido i lite högre form i slutet av ridpassen så att han börjar bygga lite mer muskler kring sin (rätt så) taniga hals. Det gick superbra :) idag.
Förhoppningar
Jag har sett att flera bloggare skriver om förhoppningar inför det nya året och tänkte att det var ju lite skojigt så jag härmar rakt av hihi. En bloggare skrev att hon avsiktligt uteslöt ordet planering för det blev ändå inte som planerat. Jag tänkte använda mig av ordet mål istället för planering eller förhoppning. Men såklart är ju förhoppningen att nå sina mål :D
För Emmas och Nidos del är målet att i år kvala in till ungponnychampionatet och att delta (förhoppningsvis framgångsrikt) i dressyrallsvenskan i div III. I hoppningen lär väl i stort sett alla tävlingar "gå åt" till att kvala. Jag kan inte se att detta skulle vara ett problem då dom redan nu i januari klarar hoppa banor på en meter och kvalen går i en meter. Men man vet aldrig - saker kan hända.
För Cubas del har jag också en del förhoppningar - att hennes medryttare startar lite pay&jump på henne och dom kommit upp på en meter innan året är slut.
Jag hoppas också på att båda ponnierna kommit lite längre i sin dressyrutbildning innan året är slut.
För min egen del har jag inga direkta "mål" däremot lite förhoppningar - att vi äntligen får flytta in på drömgården med alla hästarna och slipper vara beroende av andra! Det är den största förhoppningen för detta år (liksom det varit i några år nu).
I övrigt hoppas jag på MÅNGA uteritter!
Men framför ALLT annat så är målet att ha roligt hela tiden med våra fina, vackra, goa och superhärliga ponnier!!!
För Emmas och Nidos del är målet att i år kvala in till ungponnychampionatet och att delta (förhoppningsvis framgångsrikt) i dressyrallsvenskan i div III. I hoppningen lär väl i stort sett alla tävlingar "gå åt" till att kvala. Jag kan inte se att detta skulle vara ett problem då dom redan nu i januari klarar hoppa banor på en meter och kvalen går i en meter. Men man vet aldrig - saker kan hända.
För Cubas del har jag också en del förhoppningar - att hennes medryttare startar lite pay&jump på henne och dom kommit upp på en meter innan året är slut.
Jag hoppas också på att båda ponnierna kommit lite längre i sin dressyrutbildning innan året är slut.
För min egen del har jag inga direkta "mål" däremot lite förhoppningar - att vi äntligen får flytta in på drömgården med alla hästarna och slipper vara beroende av andra! Det är den största förhoppningen för detta år (liksom det varit i några år nu).
I övrigt hoppas jag på MÅNGA uteritter!
Men framför ALLT annat så är målet att ha roligt hela tiden med våra fina, vackra, goa och superhärliga ponnier!!!
måndag 3 januari 2011
söndag 2 januari 2011
Filmtajm
Nu skulle jag egentligen bädda in filmen men det blir bara knas så istället får ni trycka på länken och kolla där.
Filmtajm :)
Filmtajm :)
Sen ska syndaren vakna
Jag fick ett svar - typ ett halvår efter ... eller så:
Vi benar ur och tar en sak i sänder:
Dåligt musklad ja - dålig kondition - nej absolut inte. Det kan alla som kände Zorino innan han åkte härifrån intyga. Inga resultat nix men det var heller inget jag sa att han hade. Jag var 100% ärlig med allt jag sa i både telefon och mail innan jag lämnade ifrån mig Zorino till försäljning. I mitt brev till dig Camilla skrev jag att du ville ha betalat för en extra månads stallhyra och en skoning. JAG tyckte det var fel av dig att ta betalt när hästen redan var såld. Om du inte ansåg den såld så skulle du ha haft honom ute till försäljning även den sista månaden. Vad jag ville och fortfarande vill är att få hela försäljningssumman insatt på mitt konto och sedan en faktura av dig där du specificerar alla dina kostnader. Hur ska jag annars kunna bestrida dina krav?
Att du dessutom hävdar att du inte utnyttjar någons situation? Det gjorde du verkligen. Först säga till mig att du tar 10% provision vid 6000kr i månader för stallhyra och sedan skicka mig ett kontrakt där det står 15% provision och 6000kr i månaden - vad kallar du det?
Nä du Camilla - du betedde dig gräsligt illa och det kommer jag forsätta hävda tills dess du ger mig vad jag har rätt till.
Innan sådant skrivs ska man ta reda på fakta. Jag fick en häst till försäljning som var 15 år gammal mkt dålig kondition och omusklad dessutom inga resultat som dressyrhäst. Lyckan för denna häst blev att den förra ägaren i danmark såg annonsen att han var till salu hon var rörd till tårar över att ha hittat sin häst igen. Hon betalade ett pris som han inte var värd men hon ville få tillbacka sin vän. Jag och min man levererade honom till danmark och såg till att han kom hem igen. Där kommer han nu att få leva lycklig resten av sina dagar. Beträffande dom saknade 6750 kr så va 6000 för stallhyra och 750 kr skoning. Vi skulle aldrig utnytja någons situiaton MVH Team Caf |
Vi benar ur och tar en sak i sänder:
Dåligt musklad ja - dålig kondition - nej absolut inte. Det kan alla som kände Zorino innan han åkte härifrån intyga. Inga resultat nix men det var heller inget jag sa att han hade. Jag var 100% ärlig med allt jag sa i både telefon och mail innan jag lämnade ifrån mig Zorino till försäljning. I mitt brev till dig Camilla skrev jag att du ville ha betalat för en extra månads stallhyra och en skoning. JAG tyckte det var fel av dig att ta betalt när hästen redan var såld. Om du inte ansåg den såld så skulle du ha haft honom ute till försäljning även den sista månaden. Vad jag ville och fortfarande vill är att få hela försäljningssumman insatt på mitt konto och sedan en faktura av dig där du specificerar alla dina kostnader. Hur ska jag annars kunna bestrida dina krav?
Att du dessutom hävdar att du inte utnyttjar någons situation? Det gjorde du verkligen. Först säga till mig att du tar 10% provision vid 6000kr i månader för stallhyra och sedan skicka mig ett kontrakt där det står 15% provision och 6000kr i månaden - vad kallar du det?
Nä du Camilla - du betedde dig gräsligt illa och det kommer jag forsätta hävda tills dess du ger mig vad jag har rätt till.
lördag 1 januari 2011
Kakan
Någon (anonym?) frågade om Kakan ska bli maskot eller om vi funderar på att sälja. Svaret är NEJ på båda frågorna. Nu kan man säga att han får ett litet break och en paus från ridning MEN han bor på en lösdrift där han tvingas röra sig hela tiden så han kommer knappast tillbaka och har tappat allt. Så fort vi har en egen gård alt ett eget stall så kommer vi ta hem honom. Vi längtar jättemycket efter honom. Eftersom Emma är så pass liten så kommer hon kunna rida honom i många år till, däremot är det färdigtävlat för just dom två. Även jag kan sitta på honom och åtminstone rida honom i skritt i skogen. Vi får hitta någon trevlig liten tjej eller kille som villa träna och tävla och ha den personen som medryttare/fodervärd (hemma hos oss) så får Kakan göra det han är så bra på - lära upp en ny liten ryttare :D
Tror ni verkligen man kan sälja en sån här goding :)
Summering
I början på år 2010 ägde jag tre hästar - Sudden, Zorino och Kakan. I slutet på år 2010 äger jag också tre hästar - Cuba, Nido och Kakan. Men andra ord så har det hänt en hel del. Vi börjar från början:
I början av året var det dags att åka på kurs hos Jenny. Sofia och Sudden skulle följa med och såklart Emma och Kakan. Tyvärr upptäckte jag att Sudden var halt. så istället tog vi med oss Zorino.
Jag lärde mig uppskatta och våga rida barbacka på min absolut ursnälla Zorino. Jag tog också mina första galopper på sommarängen. Har jag aldrig vågat förrut.
Min början på året var massor med dressyrträning - jag hade ju som mål att tävla när säsongen kom igång. Tyvärr började ju knät att konstra så jag fick lära mig inse att någon dressyrryttare kommer jag aldrig att bli och några tävlingar skulle inte heller bli aktuellt. Jag åkte till specialister, röntgade, en naprapat jobbade med knät och jag fick även egan övningar att göra hemma. INGENTING hjälpte och jag blev bara sämre och sämre.Till slut fick jag domen att om jag fortsätter i samma anda så kommer jag såsmåningom inte ens kunna gå. Detta fick mig verkligen att tappa fart - jag blev väldigt väldigt ledsen. Insåg också att jag vare sig hade råd eller lust att behålla min fina dressyrhäst för bara skogsridning. Även om han egentligen var en helt suverän skogshäst :) I juni åkte jag iväg med honom till ett försäljningsstall och i juli blev han såld tillbaka till Danmark. Att sälja honom var en av de svåraste beslut som jag tagit i mitt liv och att skiljas från honom var ett otroligt jobbigt ögonblick. Men han lämnade efter sig massor med härliga minnen och mig med massor av mer kunskap och självförtroende.
Emma och Kakan upplevde sin höjdpunkt under detta första halvår. Dom tävlade intensivt och blev i stort sett felfria i varje start (bara CR-starter). Dom tävlade i allsvenskan och fick fina stilpoäng och i den sista omgången var dom snabbaste ekipaget under hela dagen :) Kakan var i toppenform och dom hade verkligen hunnit rida ihop sig och var enormt samspelta. Hela tiden hade dom väldigt roligt :)
I maj sålde jag Sudden till bästa Sofia och han fick äntligen komma till sin rätt. Hon lär honom och sig själv att rida utan hjälpmedel. HAN hade verkligen inte kunnat få det bättre!!
Strax innan sommaren inser vi att Emma behöver något lite större att komma vidare i tävlingskarriären med. Vi surfar runt, åker och provrider och hitter ett fint sto. Åker dit och tar med oss Jenny. Hon tycker hästen verkar vara lite markbunden och inte riktigt vad vi letar efter. På stallplanen rusar det runt en alldeles bedårande liten valp och vi stannar och pratar lite med ägaren till valpen. När vi kommer hem hittar jag en annons på Blocket. Det är två ponnier som säljs, ett sto som nog blir liten d-ponny och en valack ska stanna som c-ponny. Jag svarar på annonsen och det visar sig vara ägarna till valpen tidigare under dagen.
Vi åker tillbaka någon vecka senare, även denna gång tillsammans med Jenny. Det blir kärlek för Emma. Nidorino heter kärleken denna gång :) Han går såklart igenom besiktningen. Detta är en kärnfrisk urstark liten svensk ridponny som växt upp på Gotland i stor flock. Strax före midsommar flyttar han hem till Pärlviken och en mycket rolig tid kommer.
Sommaren tillbringas i Florida under några veckor och jag får som vanligt bästa hjälpen med hästarna av bästa B.
Hösten inleds med att jag nästan blivit helt symptomfri i knät av vilan under semestern. DET känns mycket bra. Jag börjar inse att jag nog vill ha en egen häst men denna gång ska det bli en skogsmulle. Kanske ett kallblod?
Emma och Nido börjar träna och det går till en början jättebra. Dom tävlar och är ibland felfria och ibland något pet och en gång uteslutna. Sedan kommer dom in i någon typ av konstig fas och ALLT går dåligt med hoppningen. Vi gör ett break i träningen och byter sedan också tränare. Då släpper allt och det går återigen mycket bra. Den nya tränaren tror dom kan klara 2011 års mål - att kvala in i ungponnytävlingen som går på LA-höjd.
Kakan får flytta till en fodervärd i Hudviksvall och får gå på lösdrift tillsammans med en annan liten ponny. Han stortrivs :) Fast vi saknar det minsta hjärtat i flocken, jättemycket.
Under några intensiva veckor åker jag runt och provrider lite olika typer av hästar/ponnier. Några kallblod, en arab och lite olika ponnier.
Tjejen som sålde Nido till oss får veta att jag letar ponny och hör av sig. Hon har ett supersöt litet sto som hon tror kan passa mig. MEN hon har fått höga bud på henne och "det brinner" i knutarna. Redan nästa dag är det Pay&Jump på Runsten och dit kommer hon - Cuba. Såå söt och det blev kärlek igen :) Fast nu är buden så höga att jag inte längre kan matcha dem. Säljaren vill tänka lite och ska återkomma.
En vecka senare ringer hon och frågar om jag vill provrida. Jippi :) Vi åker dit samma kväll och bara några dagar senare flyttar min fina Cuba hem till Pärlviken.
Säljare ville hellre sälja till oss så vi fick ett superpris.
Jag ägnar några veckor åt att lära känna henne och tycker att precis ALLT är toppen på denna lilla väna varelse. Vi börjar träna med klicker och det går så lätt att lära henne. I skogen är hon supertrygg, aldrig rädd för något, pigg och väldigt glad men aldrig för pigg eller het. Jag vågar hoppa, tävlar några gånger på hemmaplan och får till och med några rosetter.
Under slutet av hösten skaffar jag mig en medryttare. En tjej som är nära vän till familjen och som rider nästan exakt likadant som Emma. Det fungerar jättebra och vi bestämmer att Cuba ska få följa med på hoppträningarna tillsammans med sin medryttare. Där blir tränaren väldigt imponerad och säger att Cuba nog har större kapacitet än vad Nido har. Dock har ju Nido kommit líte längre i sin utbildning.
Med bara två veckor kvar på året kommer det en chock - stallet ska läggas ner :(
Året avslutas på det absolut bästa vis - en superhärlig ridtur i skogen tillsammans med flera av dom mysiga stallkompisarna på Pärlviken.
I början av året var det dags att åka på kurs hos Jenny. Sofia och Sudden skulle följa med och såklart Emma och Kakan. Tyvärr upptäckte jag att Sudden var halt. så istället tog vi med oss Zorino.
Jag lärde mig uppskatta och våga rida barbacka på min absolut ursnälla Zorino. Jag tog också mina första galopper på sommarängen. Har jag aldrig vågat förrut.
Min början på året var massor med dressyrträning - jag hade ju som mål att tävla när säsongen kom igång. Tyvärr började ju knät att konstra så jag fick lära mig inse att någon dressyrryttare kommer jag aldrig att bli och några tävlingar skulle inte heller bli aktuellt. Jag åkte till specialister, röntgade, en naprapat jobbade med knät och jag fick även egan övningar att göra hemma. INGENTING hjälpte och jag blev bara sämre och sämre.Till slut fick jag domen att om jag fortsätter i samma anda så kommer jag såsmåningom inte ens kunna gå. Detta fick mig verkligen att tappa fart - jag blev väldigt väldigt ledsen. Insåg också att jag vare sig hade råd eller lust att behålla min fina dressyrhäst för bara skogsridning. Även om han egentligen var en helt suverän skogshäst :) I juni åkte jag iväg med honom till ett försäljningsstall och i juli blev han såld tillbaka till Danmark. Att sälja honom var en av de svåraste beslut som jag tagit i mitt liv och att skiljas från honom var ett otroligt jobbigt ögonblick. Men han lämnade efter sig massor med härliga minnen och mig med massor av mer kunskap och självförtroende.
Emma och Kakan upplevde sin höjdpunkt under detta första halvår. Dom tävlade intensivt och blev i stort sett felfria i varje start (bara CR-starter). Dom tävlade i allsvenskan och fick fina stilpoäng och i den sista omgången var dom snabbaste ekipaget under hela dagen :) Kakan var i toppenform och dom hade verkligen hunnit rida ihop sig och var enormt samspelta. Hela tiden hade dom väldigt roligt :)
I maj sålde jag Sudden till bästa Sofia och han fick äntligen komma till sin rätt. Hon lär honom och sig själv att rida utan hjälpmedel. HAN hade verkligen inte kunnat få det bättre!!
Strax innan sommaren inser vi att Emma behöver något lite större att komma vidare i tävlingskarriären med. Vi surfar runt, åker och provrider och hitter ett fint sto. Åker dit och tar med oss Jenny. Hon tycker hästen verkar vara lite markbunden och inte riktigt vad vi letar efter. På stallplanen rusar det runt en alldeles bedårande liten valp och vi stannar och pratar lite med ägaren till valpen. När vi kommer hem hittar jag en annons på Blocket. Det är två ponnier som säljs, ett sto som nog blir liten d-ponny och en valack ska stanna som c-ponny. Jag svarar på annonsen och det visar sig vara ägarna till valpen tidigare under dagen.
Vi åker tillbaka någon vecka senare, även denna gång tillsammans med Jenny. Det blir kärlek för Emma. Nidorino heter kärleken denna gång :) Han går såklart igenom besiktningen. Detta är en kärnfrisk urstark liten svensk ridponny som växt upp på Gotland i stor flock. Strax före midsommar flyttar han hem till Pärlviken och en mycket rolig tid kommer.
Sommaren tillbringas i Florida under några veckor och jag får som vanligt bästa hjälpen med hästarna av bästa B.
Hösten inleds med att jag nästan blivit helt symptomfri i knät av vilan under semestern. DET känns mycket bra. Jag börjar inse att jag nog vill ha en egen häst men denna gång ska det bli en skogsmulle. Kanske ett kallblod?
Emma och Nido börjar träna och det går till en början jättebra. Dom tävlar och är ibland felfria och ibland något pet och en gång uteslutna. Sedan kommer dom in i någon typ av konstig fas och ALLT går dåligt med hoppningen. Vi gör ett break i träningen och byter sedan också tränare. Då släpper allt och det går återigen mycket bra. Den nya tränaren tror dom kan klara 2011 års mål - att kvala in i ungponnytävlingen som går på LA-höjd.
Kakan får flytta till en fodervärd i Hudviksvall och får gå på lösdrift tillsammans med en annan liten ponny. Han stortrivs :) Fast vi saknar det minsta hjärtat i flocken, jättemycket.
Under några intensiva veckor åker jag runt och provrider lite olika typer av hästar/ponnier. Några kallblod, en arab och lite olika ponnier.
Tjejen som sålde Nido till oss får veta att jag letar ponny och hör av sig. Hon har ett supersöt litet sto som hon tror kan passa mig. MEN hon har fått höga bud på henne och "det brinner" i knutarna. Redan nästa dag är det Pay&Jump på Runsten och dit kommer hon - Cuba. Såå söt och det blev kärlek igen :) Fast nu är buden så höga att jag inte längre kan matcha dem. Säljaren vill tänka lite och ska återkomma.
En vecka senare ringer hon och frågar om jag vill provrida. Jippi :) Vi åker dit samma kväll och bara några dagar senare flyttar min fina Cuba hem till Pärlviken.
Säljare ville hellre sälja till oss så vi fick ett superpris.
Jag ägnar några veckor åt att lära känna henne och tycker att precis ALLT är toppen på denna lilla väna varelse. Vi börjar träna med klicker och det går så lätt att lära henne. I skogen är hon supertrygg, aldrig rädd för något, pigg och väldigt glad men aldrig för pigg eller het. Jag vågar hoppa, tävlar några gånger på hemmaplan och får till och med några rosetter.
Under slutet av hösten skaffar jag mig en medryttare. En tjej som är nära vän till familjen och som rider nästan exakt likadant som Emma. Det fungerar jättebra och vi bestämmer att Cuba ska få följa med på hoppträningarna tillsammans med sin medryttare. Där blir tränaren väldigt imponerad och säger att Cuba nog har större kapacitet än vad Nido har. Dock har ju Nido kommit líte längre i sin utbildning.
Med bara två veckor kvar på året kommer det en chock - stallet ska läggas ner :(
Året avslutas på det absolut bästa vis - en superhärlig ridtur i skogen tillsammans med flera av dom mysiga stallkompisarna på Pärlviken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
