Intet nytt under solen

Det finns liksom inte mycket att rapportera när man inte kan rida. Jag är som ett enda stort blåmärke hela jag. Hela yttresidan av det ena benet och hela inre sidan av den andra + ett stort blåmärke på höften och en muskelinflammation i axeln. Tur att jag har medryttare Millan och några andra vänner som kan hjälpa mig att rida min lilla vildbatting.

På lördag kommer Eva tillbaka och ska se om hans knän blivit bättre. Vad jag kan känna så känns det bättre. Han är väldigt pigg och alert. I skritten vill han trava och i traven vill han galoppera - vilket eg inte är så likt honom. Man får liksom be lite mer än så ... *haha*.