onsdag 21 januari 2009

Jag undrar varför

Varför kallar jag mig själv för ponnymamman? Egentligen tycker jag genuint illa om de flesta ponnymammor (om jag nu får vara så fräck och dra alla över en endaste kam). De står på framhoppning/framridnings-banan och skriker till sin stackars barn. Och när barnen inte presterar tillräckligt bra får de sig en rejäl utskällning efter ritten. Blääääää
Jag lovade mig själv, tidigt, att ALDRIG ALDRIG bli sådan. Det ska vara roligt, det ska vara den största drivkraften att rida och tävla. ROLIGT! Och när/om det inte längre är roligt ja då lägger vi av, så är det bara. Inte för att jag tror det ska hända men i alla fall.

3 kommentarer:

emelie sa...

Du har delvis rätt, det är inte alla som än bra ponnymammor. men du kan lungt kalla dig det och känna dig stolt. eftersom du har en grymt duktig dotter och om jag känner dig rätt skulle du aldrig bli arg på emma om hon gjorde fel. :) <3 du är inte bara ponnymamma, du e ju stallmamma också <3

Teija sa...

Tror att ett sånt coachingproblem finns i många sporter. Föräldrar vill helt enkelt att barnen skall prestera för dem och inte för att det är kul. Helt fel att göra så förstås. Haha, de kan gott rida själva och se hur lätt det är;)

Har inte läst tidningen Föräldrakraft, skall googla på det och se om jag får upp något!
Hoppas att dagen varit bra, kram

Sy Emma sa...

Hej Syster. Hoppas livet och hästlivet lever bra, det låter så på dina inlägg. För att svara på ditt inlägg, nej det är inte mackor utan en konstruktionsmetod som är vanligt på bla. båtar. Gården verkar fin men kanske lite långt bort. Som sagt här finns fina gårdar till helt andra priser... Kram T