Upp och ner

Vissa dagar, som i torsdags, då känns det som man svävar på små moln och allt går bara så bra och andra dagar, som idag, känns det mera som man har blyskor på sig. Idag gick inget särskilt bra på ridningen. Någon galoppfattning kändes bra och en eller ett par öppna kändes ok. Skänkelvikningarna var rena skämtet och en del galoppfattningar kändes som när man var typ nybörjare. Ja ja det är lite upp och lite ner. Det blir nog bättre en annan dag ... tror jag. Jag tror jag lägger till en bild, bara för att det gick så dåligt *haha*.

På bilden rids Sudden av en tjej som ska låna honom en vecka i sommar.

Fint besök

Idag fick vi fint besök: svägerskan och hennes syster. Först gick vi ut i skogen och travade och galopperade. Den ena red på vägen ut och den andra på vägen hem. Efter en härlig tur i skogen turades vi om en stund på banan också. Det gick riktigt fint för tjejerna. Själv försökte jag mig på ett galoppombyte men eftersom jag egentligen inte vet hur man gör så gick det inte *haha*. Men annars gick det bra.

Efter ridturen blev det en dusch och det var såå skönt tyckte Sudden. Bort med massa smuts och damm och så var han en brun häst igen istället för en grå. Men gissa om inte det blev lite rullning i hagen direkt efter ...

Galen fart

Alltså jag är rädd för höga farter och det gäller allt. Jag gillar absolut inte att åka bil fort, jag hatar när det gå för fort när jag åker skidor och jag tycker inte om det på hästryggen heller.

Jag hade hjärtklappning och blodsmak i munnen när jag hade ätit lunch idag - när jag kom på att om ngr timmar skulle jag vara i skogen mitt i en ridgrupp och inte ha något val när vi väl kom fram till galoppbacken. Vare sig jag ville eller inte så skulle min häst galoppera i full fart upp för backen, så är det bara. Ett tag tänkte jag att jag ringer återbud och hittar på att jag måste göra något annat men så tänkte jag att nä, nu jäklar (förlåt franskan) så måste jag tuffa till mig och sluta va så mesig. Så jag åkte ut, följde med ut i skogen och galopperade upp för hela backen och lite till. Och visst var han väldigt ivrig och tyckte det var superkul och visst gick det vansinnigt fort MEN det var också riktigt riktigt roligt. Fast jag hann inte tänka så mycket på att njuta - jag hade fullt sjå med att se till att Sudden inte sprang om Pamir och istället fick jag styra in Sud i rumpan på Pamir. Tur att Pamir är så snäll.

På vägen hem igen kom hunden (som brukar följa med när ridgrupperna är ute och rider) tillbaka efter ett eget litet äventyr och när hon sprang om Sud försökte han sparka henne varpå jag hamnar över halsen på Sudden. Men jag klarade mig från att ramla av. Vi var just i typ det enda leriga stället i hela skogen - det hade varit så typiskt mig att ramla av just där.

Någon dag snart ska jag ge mig ut i skogen helt själv med Sud och galoppera upp för någon backe, jag tror nämligen att han inte alls har sådan fart när han är själv. Fast då ökar också risken att han blir rädd för något. Alltid när han är själv så är han så mesig och blir rädd för både det ena och det andra. Men men ...

Fast innan det så MÅSTE jag köpa mig en säkerhetsväst!!

Yes

Så bra som jag red idag har jag nog aldrig ridit ... någonsin. Både jag och Sudden var helt avslappnade, alla galoppfattningar gick jättebra. Sudden var mjuk och följsam, han gick på tygeln nästan ända från början. Om han trampade under sig ordentligt kan jag inte riktigt säga men det kändes så. Vi var helt ensamma, volten var jättefin, vädret underbart. Den enda smolken i bägaren var att det blåste liite för mycket, men inte kallt. Jag slutade medans det kändes som bäst, lika bra det ...

Imorgon bär det av ut i skogen med ridgruppen. Det blir toppenroligt.

När Sudden bytte hem

Hur gick det då till när Sudden och jag blev ett "par"? Tja om man ska vara ärlig började det hela med en bilolycka. Den 15 oktober hittade jag följande annons:















Innan jag började leta efter en häst så fanns det bara en sak jag visste och det var att jag INTE skulle ha en arab. Jag hade ridit lite araber och gillade dem inte. Men i den här annonsen såg jag inte att det var en arab och när jag väl hade bestämt tid med ägaren så tyckte jag det var pinsamt att säga att jag hade ångrat mig.

I vilket fall dagen efter jag sett annonsen och svarat på den så råkade jag ut för en bilolycka. Jag och min dotter och hennes kompis var på väg hem från stallet när vi blev påkörda av en rattfyllerist. Min bil blev så demolerad att den inte ens gick att laga. Vi klarade oss mirukalöst nog utan skador. Jag fick visserligen ont i huvud och nacke ett par veckor men sedan var det bra. Jag hade ju kommit överens med Suddens förra ägare att vi skulle komma ner på höstlovet och provrida och träffa dem.

När jag krockade trodde jag inte det skulle bli något men med lite tur och hjälp av en fantastiskt försäkringsbolag kunde jag hämta ut en ny bil och åka ner för att träffa "min" häst.



Det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag kommer aldrig glömma när jag steg ur bilen och kom runt hörnet på deras stall letandes efter tjejen och hennes mamma - där stod han - min drömhäst. Vi gick in i deras ridhus och ägaren red honom först en lång stund. Sedan var det min tur och allt bara stämde. Dottern hoppade upp och även hon var helt kär. Vi fick hjälpa till att ta hand om honom efter ridturen och se hur go han var i boxen.

Tja för oss var det inte mycket att diskutera - han skulle bli vår. Vi åkte hem och ägarna fixade vet.bes där min snälla svägerska ställde upp som min ställföreträdare. Han gick igenom vet. bes ua och därmed fanns inte längre några tvivel hos mig. Den 18 november åkte vi ner för att hämta honom och den 19 november 2006 tog vi hem vår första häst. Så här såg det ut då:

Presentation

Jag = 35-årig kvinna (mamma och fru)

Han = Fullblodsaraben Saddam (kallas Sudden) - 16 år och välutbildad i både dressyr och hoppning.

Vi har haft gemensamt liv bara sedan 19 november 2006. Då flyttade han från sitt förra hem på Tjörn hem till mig här utanför Stockholm.

Sudden håller just som bäst på att lära mig allt han kan - tyvärr har jag inte alla gånger så lätt för mig men han är en häst med mycket tålamod.

I Team Sudden finns också:
Emma - min 8-åriga dotter som mer än gärna rider
Millan - tonårig medryttare som tar hand om nästan all hoppning
Moa - min dotters instruktör, som rider vår pärla en gång i veckan (för att underhålla hans fina utbildning *haha*)