måndag 7 juni 2010

Snabba svängar

Igår var jag glad - stolt mamma måste ju vara glad. Idag är jag bara så otroligt ledsen. Jag red en sväng på min lilla Zorino för att spela in en "försäljningsfilm" (kanske lite väl mycket att säga så men något måste man ju visa folk). Efteråt så blev det så påtagligt att någon dag snart så kommer han inte längre att stå där och vänta på mig när jag kommer in i stallet :(
Dessutom känner man sig rätt ensam i stallet när man inte kan rida och inte kan hjälpa till med saker. Alla andra har liksom där att göra medan man själv är lite på "utsidan" om ni fattar. Det som har varit absolut det roligaste med den här hästen (förutom träning) är att rida en ordentlig sväng i skogen i ALLA gångarter (det räknas liksom inte om man bara skrittar) tsm med B. Det är det som jag saknar absolut mest av allting just nu ...

En annan sak - vad ska jag göra med alla saker som jag samlat på mig. Jag har inte lite saker kan jag säga. Någon stor häst kommer jag nog aldrig med att äga (man ska aldrig säga aldrig säger ni nog nu). Så det finns ju en del saker att sälja eller vad jag nu ska göra med dem. Jag har väldigt många fina saker som jag köpt nu på senare tid, till Zorino. Kanske borde jag skicka med allt det till dom som köper honom ...

I vilket fall så känns det i hjärtat! :(

5 kommentarer:

Frela sa...

Din flicka blir snart stor och då kommer ni kanske att ha storhäst i alla fall, även om den inte blir din. Då kan du ju rida den i alla fall på det sätt du kan och orkar. Dessutom (slå på mig om du vill) så bilden du la ut på din dotter och Kakan från tävlingen (profilbilden) gör mig ännu mer övertygad om detta. Jag vet inte vilken storlek Kakan är men det är nog inte länge till innan dottern måste ha en större ponny.. dom växer ju som jag vet inte vad särskillt över somrarna..

Ullis sa...

Åh, det är så sorgligt. :´-(

Det är svårt med förslitningar, för det blir aldrig bättre så att säga. Fast hur kommer det bli nu för dig? Finns någon form av lindring?

Det bästa i det hela är ändå din dotter som är så duktig och precis som skribenten ovan påpekar så ska hon ha en stor häst en vacker dag. Fast självklart lär du kanske aldrig mer kunna rida i alla gångarter, det kanske redan nu är för påfrestande?

Ja, din känsla att vara på "utsidan", att inte vara riktigt med för att man inte kan hjälpa till/rida förstår jag mycket väl. Där är jag jämt (på utsidan) då jag inte har en egen häst. :-(

PEWS sa...

Frela: Japp hon håller på och växer ur Kakan och en ny ponny är redan på gång in *hihi* (en liten hemlis som vi hållit på). Stor häst kanske hon tävlar någon gång i framtiden men hon är faktiskt bara 11 år (fyller 12 i dec) och jag vill att hon tävlar ponny så länge hon får - den tiden kommer ALDRIG tillbaka, storhäst ska hon sedan, kanske, rida/tävla resten av sitt liv så ponnytiden ska tas tillvara. Och eftersom hon förmodligen inte blir så lång så kan hon med stor säkerhet fortsätta på ponny fram tills hon blir 18.
Kakan är liten b-ponny 123,5cm bara. Den nya är c-ponny.

Ullis: Ja sorligt är ordet. Min läkare säger att jag ska vila mig bra nu och om 2-6 månader (när jag klarar vardagen utan att det gör ont) får börja testa hur mycket knäna håller för. Så jag har inte gett upp hoppet om ridning men det kommer INTE bli dressyrträning för tävling. Jag har siktat in mig på islandshäst ... vi får se vad det blir, jag ska testa lite olika sedan när jag är bättre.
Att vara utanför är nog mer en känsla från min egen sida - jag är ju van att alltid kunna hjälpa till - nu är det jag som får be om hjälp och om det finns något jag verkligen HATAR så är det att be om hjälp. Jag har någon defekt i mig - jag VILL INTE be om hjälp. Det var likadant när jag var gravid och blev dålig i bäckenet ... fy vad jag mådde dåligt av att inte klara mig själv.

Annette Wallenius sa...

...min lilla lilla söta syster.... pusspuss på dej

Natalja sa...

Åh så lessamt att behöva skiljas från sin vän : (
Jag såg annons på honom och han är ju en sån perfekt häst!!
Hoppas verkligen att du hittar en värdig köpare till honom.