Sjukt dygn

De senaste 30 timmarna i mitt liv = totalt kaos. Det började på fredag em då vi fick reda på att tre saker om det nya stallet.

1. vattnet som går in i stallet från egen brunn är otjänligt

2. gården är till salu

3. avloppsvatten går direkt ut i hagarna


Jag och B reagerade helt spontant med viss panik. Panik över hästarnas hälsa. Vi stannade överhuvudtaget inte upp alls och tänkte utan handlade mer eller mindre i panik. Vi ägnade hela fredagkvällen åt att spontanbesöka stall i närheten för att se om vi kunde hitta ett där det fanns fyra lediga boxar som vi kunde flytta in i dagen därpå. Vi hittade först ett där det fanns 2 vanliga boxar och 1 gigantisk där vi skulle kunnat stället två av våra hästar tillsammans. Det kändes lite tveksamt om verkligen ville ha dem ihop så vi letade vidare. Jag kom på ett ställe där vi hade varit och provridit en ponny till Emma i augusti. Dit åkte vi och där fanns det turligt nog 4 lediga boxplatser.

Jag sov jätteoroligt på natten och vaknade inte så utvilad. En vecka sedan vi flyttade och nu skulle vi panikflytta alltihopa på bara några timmar. Vi samlade ihop "trupperna" och åkte iväg. Det kändes oerhört jobbigt, vi visste ju inte hur hon skulle reagera på våra "nyheter". Om man uttrycker det så här - hon blev inte så glad. Vi packade ihop allting, lastade ner allt hö som vi bara 1½ vecka tidigare hade haft upp på loftet, ner i transporten. Alla miljoner saker slängdes bara ner i ikea-kassar och packades in våra bilar. När allt var klart med våra saker tömde vi boxarna och sopade rent efter oss.

Som tur var är det kort sträcka mellan nya och ny-nya stallet så vi kunde leda hästarna dit och slapp bråka med dem in i transporten igen. B och alla barnen gick iväg med hästarna och vi vuxna körde bilarna.

När vi kom fram med bilar, saker, transport, hö och hästar så blev vi mycket välkomnade. Magkänslan denna gång känns helt rätt, det tycker vi allihopa. Det luktar gott i stallet, det är ordning och reda, varmt och ljust. Vi släppte ut våra hästar i en superfin, jättestor hage och satte igång att ströa boxarna och plocka in alla sakerna. Efter ett antal timmar var vi klara med släpandet och det var kolmörkt ute. Då gick vi och hämtade hästarna och ledde dem till deras återigen nya boxar. Stackars hästar, de fattar nog ingenting.


På detta nya ställe är rutinerna kring mat, in- och utsläpp lite mer i linje med vad vi tycker är rätt för hästar. De får grovfoder före kraftfoder alltid, de får äta i fred i sin box, de släpps oftast in innan det är kolmörkte ute. Allt detta känns bara så mycket bättre än innan.


B och jag har kommit fram till att vi nog reagerade så här panikartat för att vi helt enkelt inte kände oss varken trygga eller nöjda med det andra stallet. Annars hade vi reagerat på ett lite mer rationellt sätt.


I vilket fall - nu känns det som man kan sova tryggt i natt :-)