Vilken vecka

Jösses ... allt händer slag i slag. Helgen var ju som helgen var, det kan ni läsa om här. På måndagen var vi ett helt gäng som skulle ut i skogen och rida. Det var strålande fint väder och allt kändes såå bra.
När vi åker in på stallplanen sa Emma att hon tyckte Sud stod så konstigt. När jag sedan går ut i hagen för att hämta in honom vill han inte gå in - mycket ovanligt. Jag tog några extra steg ute på stallplanen med honom för att kontroller att han inte var halt - nej det syntes ingenting. Vi sadlar och hoppar upp och skrittar iväg till skogen. De första stegen känns lite konstiga så jag ber en av de andra att titta, nej inte halt. Jag går först, när vi kommer till en pytteliten backe så vill Sud plötsligt inte gå längre. Jag övertalar och han går motvilligt. Efter den värsta leran så känner jag hur han haltar jättemycket. Så jag hoppar av och går hem igen. Väl hemma spolar jag av hans ben för att kontroller om det finns något sår eller så. Nej, inga sår. Han är varm i hoven, lite varm på benet och kanske lite svullen men inte mycket. Jag ställer in honom i hans box och går iväg för att göra annat en stund. När Emma kommer hem från skogen så hör jag hur hon säger, han ligger ner i boxen. Det gör han ALDRIG när det är så mycket folk i stallet. Så jag blir orolig och ringer vetrinären. Han kommer efter 1½ timme, misstänker hovböld och remitterar oss till kliniken nästa morgon. Så på tisdagen var det bara att åka iväg till kliniken. Där konstaterades hovböld. Nu får han stå i boxvila tills återbesöket på måndag - stackarn. MEN av alla saker det kunde ha varit så är jag glad över att det bara var hovböld. På måndag är han förmodligen så pass bra att det går att slå på sko och börja rida igen. Nu får det inte hända något mer - jag tror inte jag orkar det. Jag har på kuppen fått magkatarr :-(